Johanna

Namn:	Johanna Eklundh johanna@dorisproduktion.se 0736738696
Ålder:	29
Bor:	I Bagarmossen
Familj:	Sambo med Adam, IT- och teknikreporter på SvD. Dottern Greta föddes i januari 2009.
Har tidigare jobbat:	TT Spektra, Radio Stockholm, Ekot, Studio ett, P1-Morgon, P4 Extra, Radio Gotland, Aftonbladet. Och en mängd småkneg, allt från att sitta i kassan på Ica till att vara uthyrd alltiallo på rekryteringsföretag, göra telefonundersökningar åt radiostationer och sortera 100 000 skattedeklarationer.
Journalistisk förebild:	Tror inte jag är en sån som har en journalistisk förebild. Men jag gillar alltid att läsa texter av Adam Svanell och Ika Johannisson och spetsar öronen när någon av Sveriges Radios fantastiska korrespondenter gjort ett intressant reportage eller en krönika.
Om jag inte var journalist:	Skulle jag forska eller vara lärare. Är underligt fascinerad av geologi, så jag säger geolog som forskar om öknen på nåt sätt.
För övrigt:	Har jag i vuxen ålder gjort en skämttidning om min familj, Eklundharen. Jag gjorde den som ett tack till min mamma, som hade gett mig en introduktionskurs i InDesign när jag fortfarande var student. Tidningen var mycket uppskattad.
Topp fem… Fiktiva redaktioner jag skulle vilja jobba på	Woodward och Bernsteins Washington Post. På film alltså, det är lika mycket Redford och Hoffman jag vill åt som att få vara med och avslöja Watergate. Som kollega till Fletch (filmserie med Chevy Chase). Med Annika Bengtzon på Kvällspressen. Så mycket dramatik och folk som svär har jag aldrig fått uppleva i verkligheten. På tv-stationen i Anchorman. Om inte annat för att få bevaka en kattmodevisning. Hos Clark Kent och Lois Lane på Daily Planet.
Antingen/eller
Morgon-tv eller –radio	Känner mig väldigt ensam här, men jag gillar den lagom puttriga formen blandat med nyheter och debatt. Men bara på svt, tv4 är för mycket myspys.
Livenerv eller djuplodande reportage	Jag har jobbat mycket som hf-reporter på radion, en sån som springer runt med en sändare på ryggen, och har smittats av livesjukan. Det är både svårt, jäkligt kul och passar en otålig person som jag.
Lokalt eller riks	Omöjligt att välja mellan, jag älskar båda. Jobbar man lokalt får man träffa sin publik och det känns som att allt man gör spelar roll. Arbetar man på riksnivå är frågorna och utmaningarna ofta större.
Städa på Doris eller fixa med bokföringen	Jag går ibland under det inte så smickrande namnet Doris revisor, det tilltalar min organisatoriska personlighet att fixa med siffror i snygga kolumner. När man städar blir man svettig, och det hatar jag.
Anna eller Fia	Hm… Vem ska jag välja? Anna skriver så underbart roliga statusar på fejan, men Fia skriver ju så roliga sms… Nej, så klart kan jag inte välja mellan Doris 1 och Doris 2, som de kallas på kontoret. Utan dem – inget Doris.
Jobbet jag är mest stolt över:	Någon av alla mina hf:ar får det bli. För att jag är stolt över att jag ofta lyckas komma ihåg att ställa den där smarta följdfrågan, hålla koll på tekniken och få med ljudmiljön på ett bra sätt. Mest utmanande var när jag sände från Pridefestivalen 2006. Under en dag gjorde jag åtta hf:ar där det gällde att både kunna ge en bild åt lyssnaren av hur det såg ut, skildra folkfesten och mitt i allt fjäderboakaos kunna ta tag i de allvarligare frågorna.
Det bästa med Doris:	Att jag kan göra det jag vill tillsammans med en redaktion som består av två av mina bästa vänner. Och att allt Doris är har vi gjort helt själva.
Min roligaste intervju:	Det var väldigt roligt när jag blev utskälld av Jan Guillou. Men den allra roligaste intervjun var när jag fick göra ett porträtt på en av mina idoler, Claes Borgström. Han var precis så bra som man tror.