| Namn: | Anna Bratt anna@dorisproduktion.se 0735-318058 |
| Ålder: | 34 |
| Bor: | I Kärrtorp |
| Familj: | Gift med Jonathan som är ingenjör och jobbar på Skärgårdsstiftelsen, barnen Morris 13 år, Sixten 5 år och Ines 3 år. |
| Har tidigare jobbat: | Här och där inom SR, bland annat på Radio Stockholm och gamla P5, som reporter både på nyhets- och programredaktionerna, som hf-reporter, programledare och sändare av nyheter. En sväng på Radio Uppland. Som redaktör på TT Spektra. Reporter på Smålandstidningen. Dessutom en miljon olika caféer i Stockholm. Spärrvakt på SL. Skolinformatör på RFSU. |
| Journalistisk förebild: | Gitta Sereny. Hon är ärlig, modig och väjer inte för obekvämligheter. |
| Om jag inte var journalist: | Skulle jag nog vara lärare. Eller språkkonsult. Något där man fick rätta folk och veta bäst, haha! |
| För övrigt: | började jag min journalistiska karriär redan som elvaåring, då jag var ”redaktör och ansvarig utgivare” samt enda redaktionsmedlem på Anti vålds- och rasismjournalen. Tidningen utkom med ett och ett halvt nummer, och innehöll bland annat en ledare som uppmanade läsarna att ändra BSS – ”Bevara Sverige Svenskt” till BSB – ”Bevara Sverige Blandat”, en enkät med folk på stan som sa vad de tyckte om våld och rasism (samtliga var emot), plus en skönhetstävling där första pris var en tennisboll som jag hade hittat i källaren. |
| Topp fem… Böcker som har betytt mycket för mig: |
|
| Antingen/eller | |
| Morgon-tv eller –radio | Jag gillar att få senaste nytt och fördjupande debatter rakt in i huvudet medan jag gör frukost till barna – effektivt, och jag hinner ändå inte sitta still tillräckligt länge för att läsa tidningen ordentligt. Tyvärr befinner sig mitt kök i nån slags P1-radioskugga, så jag får lyssna via datorn, vilket inte alls ger samma känsla. |
| Livenerv eller djuplodande reportage | Gillar i och för sig direktsändningar och HF, men fantiserar ändå om att skriva reportageböcker och göra radiodokumentärer. |
| Lokalt eller riks | Svårt val. Men jag tycker om det lilla, opretentiösa, där det finns större utrymme för att leka med form och innehåll, och där ”den vanliga människan” får större plats. Dessutom är lokaljournalistik ofta så mycket angelägnare för läsarna/lyssnarna/tittarna. |
| Städa på Doris eller fixa med bokföringen | Jag är Doris neat freak. Det har hänt att jag har varit tvungen att dammsuga och torka i fönsterblecken på Doris HK innan jag satt mig för att jobba på morgonen, för att kunna koncentrera mig. |
| Jojo eller Fia | Jag älskar dem båda prick lika mycket, och i Doris slipper jag välja! De tillsammans är som ett kinderägg, både överraskning och godsak – mmm. |
| Jobbet jag är mest stolt över: | Min P4 Dokumentär Julias värld, om 20-åriga Julia med downs syndrom som just ska påbörja sitt vuxenliv efter studenten från särskolan. Det är det största projektet jag jobbet med, en timme långt, och det var verkligen spännande, utmanade och lite läskigt på en massa olika sätt! Jag tillbringade tre dagar med Julia i Höör, och tre veckor med att klippa materialet. |
| Det bästa med Doris: | Att vi har gjort allt själva with our bare hands. Friheten att kunna styra över sitt jobb, både innehållet och arbetstiderna. Och att jobba med två av mina bästisar. |
| Min roligaste intervju: | Den med Kjell Bergqvist tror jag. Han svor oavbrutet och betedde sig som en obstinat tonåring, ”vadå, om jag tycker att Jan Scherman är en gubbjävel så säger jag det, så enkelt är det”, och vägrade nyansera sig. Ganska uppfriskande, men svårt att skriva något vettigt av. |