I augusti 2006 när vi drog igång var Doris bara en fantasi, en lång idélista nedklottrad under många inspirerade rödvinskvällar under vårt sista år på JMK och under våren och sommaren då vi alla haft olika vikariat på annat håll. Vi satt i Annas arbetsrum i Kärrtorp och skrev listor över allt vi skulle göra, folk vi skulle ringa och mejl vi skulle skicka. Vi behövde många kaffepauser.
Vi satte upp en almanacka på väggen där vi noga skrev in allt som hände: ”Johanna till tandläkaren”, ”Anna till mödravårdscentralen”, för att känna oss upptagna. Vår enda utrustning var en stor grå kloss till dator som vi fått till skänks från JMK. Det kändes overkligt med ett eget företag, men spännande. Som om vi låtsasjobbade, som att leka kontor när man var barn.
Men visst lossnade det, och vi var så malliga när vi sålde det första jobbet – ett reportage om cykelstajling till nyhetsbyrån Pressens Mediaservice, Anna la ner en veckas arbete på 3500 tecken – men det var ju inte som att det tog tid från något annat direkt. Första gången en uppdragsgivare hörde av sig till oss utan att vi behövde ringa och tjata – Handelsnytt ville ha ett jobb om svampplockning. När vi började få fasta uppdragsgivare – vårt stora kontrakt med TT Spektra. När vi flyttade in i vår lokal – 35 mysiga kvadratmeter innanför en maffig rosenhäck i Hammarbyhöjden. Och fortfarande känner vi oss helt malliga över Doris, varje dag man kommer till jobbet, sätter igång datorn, startar dagens första kaffepanna och tänker ”Aah, Doris, vårt eget jobb, på riktigt!”
