”Jag tänkte skriva en kokbok med mat från Österlen och Italien. Den ska kännas lyxig med tjockt papper och vackra bilder på olivlundar, stora surdegsbröd, rustika träbord och porslin med patina.  Tjocka linneservetter som är skrynkliga med flit, för de är tvättade i såpa och har torkat ute i solen. Typsnittet ska vara sånt där som ser handskrivet ut – lite lagom spretigt och charmigt.  Unikt va?”

Allvarligt – finns det inte tjugo såna här böcker redan? Sedan tidigt 90-tal har det kommit en om året, minst. I och för sig köper svenskarna enorma mängder kokböcker, så det kanske finns plats för en till i exakt samma kategori…

Som vi säkert utgjutit oss om minst sju gånger tidigare här på bloggen så går vårt jobb ganska mycket i cykler. Vid det här laget har man börjat fatta att det alltid är mest att göra i början av året och att det kan komma feta svackor framåt oktober eller så. MEN ÄNDÅ, man blir ju chockad.

Jag har ju som jag skrev förra gången fått kämpa bara med att komma ihåg hur fan man gör när man jobbar, så det är lite mastigt det här. Men mest är det kul, som tur är. Hysteriskt, men kul.

Mantra: Vi hinner, vi hinner, vi hinner…

2011 Var ett sådär år för Doris.

Vi var splittrade under större delen av året pga föräldraledigheter. Jag jobbade ensam under större delen av hösten. Men det blir inget mer av det nu eftersom jag planerar att börja sprida preventivmedel via ventilationssystemet.

Men i år har vi roliga grejer på gång!

Vi ska göra två bilagor för Uppdragsmedia; en om hälsa och en om inredning.
Johanna ska komma tillbaka från föräldraledigheten och andas frisk kontorsluft igen.
Jag har två dokumentärprojekt på gång som båda fortfarande är hemliga.
Vi ska åka på spa (eller hitta på nåt annat skoj).
Och i höst är det dags för nästa stora steg för Doris! Vad det är ska vi fundera på under våren.

SPÄNNANDE VA?

Anna är värd mycket beröm för att hon fört Doris med fast hand genom sparlågeperioden. Det är inte vidare kul att köra hela skiten solokvist (säger jag av erfarenhet – större delen av 2009 såg ut så för min del) men hon har verkligen hållit fanan högt och lämnat massor av bra jobb.

Själv är jag nyss hemkommen från drygt sex veckor i Kina och känner mig lagom förvirrad. Plus att jag alltså inte jobbat sen i april, ni kan ju tänka er… Hur gör man nu igen när man åker tunnelbana/tar sig in på kontoret/bokför grejer/lyckas säga smarta grejer på möten? Clueless.

Men Dorisåret börjar bra, vi har påbörjat ett roligt projekt tillsammans med Uppdragsmedia i veckan och har också hunnit med att planera in en massa intressanta TT Spektra-jobb på olika ämnen. På måndag föreläser vi på Kaggeholms Folkhögskola innan vi sätter tänderna i våren på allvar. Stay tuned.

När man frågar folk om deras intressen vill de alltid försköna sig själva lite, så gott som alla svarar ”vara i naturen” till exempel – hur många är det egentligen? En promenad på Djurgården räknas inte. ”Läser böcker” säger många – frågar man vad de läser just nu börjar de flacka med blicken.

Malena Ivarsson är (troligen) den enda person som jag har pratat med som svarat ärligt på frågan om vad hon gör på fritiden.

Slappar. Tittar på tv.

Helt ärligt. Det är väl det de flesta av oss ägnar oss åt så fort vi får chansen. Bra sagt, Malena!

Men så dök Lulu Carter upp och styrde upp det.

Fint va? (Jamen efter skyltsöndan är det ju fritt fram! Gnäll inte i mörkret. Tänd ett juleljus.)

Spökarmen!

Här pågår hypnos. Damen i lila har alltså försatt de där andra två figurerna i nån slags trans antar jag, de satt och blundade med armarna slappt hängande. Skulle kännas oetiskt att publicera en bild där man kunde identifiera dem tycker jag, det är därför bilden är suddig. Och för att jag tog bilden i smyg när jag försökte se ut som om jag stod och smsade.

Det här känns så typiskt – all reklam man får som är riktad till företag, sådär lite ospecifikt, utgår ifrån att man har ett lager av någonting (alternativt vill skicka reklam). Alla nyföretagarträffar vi har varit på, all deklarationsinformation från Skatteverket, all bokföringshjälp, utgår ifrån att man driver eget företag enligt modellen:

1. Jag öppnar en korvkiosk

2. Jag köper jättemycket korv

3. Jag säljer korven och köper mer korv

Men det finns ju en massa företag som inte sysslar med att köpa och sälja saker. Fast det vore rätt soft att ha en korvkiosk i och för sig.

Ja, det var allt.

Okej, det här lät ju väldigt bittert, och både Sofia och Johanna gör sitt bästa för att hålla sig uppdaterade, även om de såklart har ett annat fokus just nu. Men jag är inte gjord för att jobba ensam helt enkelt.

Men idag har jag haft så kul! Först var Fia och Ellen här och vi hade lite möte – planerade jobben för våren litegrann, förberedde en föreläsning som vi ska hålla på JMK på torsdag, sånt där vanligt Dorisgrejs.

Sen hade vi studiebesök på eftermiddagen av några andra frilansare som vill starta nåt tillsammans. Det är så kul att prata med andra frilansare, höra hur de gör med olika grejer och handskas med svårigheter. Som småbarnsföräldrar som bara pratar bajs och burkmat sätter vi igång – jaha, har du revisor, och hur har ni gjort med hemsidan? Vad säger ni när ni ringer och säljer in ett knäck, hur mycket får ni betalt av den redaktionen?

Jaa, så nu är det plötsligt kul att driva en liten frilansbyrå igen. Sedär!