Vi måste vara bäst

Anna och jag har bytt sida för en sommar, vi vickar på featureredaktionen på TT Spektra och agerar redaktörer till andra frilansare. Det är väldigt fascinerande att se hur andra beter sig och vilken typ av grejer de lämnar ifrån sig.

En grej som man slås av som redaktör är att det inte borde vara så svårt att vara en älskad frilansjournalist. ”Lämna det du sagt att du ska lämna på den dagen ni kommit överens om så är du en av de duktigaste frilansarna” sa vår kollega Kristin i dag. Och det är faktiskt sant, för så många skribenter lämnar sent, lämnar texter som inte funkar eller är slarvigt skrivna. Man måste kolla stavfel och faktafel, fixa nya bilder och ringa och påminna slarvers om att de är sena.

Värst var det för Anna, när hon ringde en tjej på dagen för deadline för att kolla var en text var. ”Jag orkade inte skriva den i går, så du får den senare i dag” var svaret. Jag håller just nu på att tampas med en kille som lämnat en text som mest består av hans egna betraktelser. Det enda citatet i texten är från en person utan namn och när jag bad frilansaren om namnet så sa han att det var bäst att jag plockade bort citatet om personen behövde namnges. Så nu ska jag skriva om hans text och göra nya intervjuer.

Doris har aldrig spräckt en deadline. Vi har aldrig lämnat något som uppdragsgivaren hört av sig om och sagt ”njae, det här funkar inte” eller ”var är det där som vi bad om att få?”. Allt vi har gjort har publicerats. Så vi måste helt enkelt vara jäkligt duktiga frilansare.