Frilansbyrån Doris Produktion

Härom dan dog en liten tvååring i en lägenhetsbrand nånstans i Skåne. Jag vet många fler obehagliga detaljer om hur det gick till än jag vill – just nu försöker jag aktivt låta bli att tänka på det mest hela tiden. Det är ju så hemskt så man inte kan fatta, och extra känslig är man ju när man själv har en tvååring såklart.

Så varför vet jag alla detaljerna, som jag inte kan gå in på här eftersom jag aktivt inte tänker på dem? Inte för att jag läste en kvällstidning i alla fall, jag kollade på Rapport! Jag hajar inte nyhetsvärderingen där – jag hajar över huvud taget inte varför det är intressant att rapportera från olyckor. Vari ligger allmänintresset, liksom? Och om de nu ska berätta om den här branden – säg att de har maffiga bilder med stora eldslågor som slår ut genom fönstren (det hade de inte) – varför måste de berätta alla detaljer? Det är ju bara snaskigt… Gamarna kan väl läsa kvällsisarna, men Rapport liksom?

Såklart man inte ska låta bli att rapportera om mänskligt lidande, det är bra och nyttigt att få gråta framför nyheterna ibland. Men vem blir hjälpt över att jag gråter för att en tvååring blivit innebränd? Inte tvååringen, inte hans familj…