Ta bort alla elakingar. Nu!

När blev det okej att göra mediekarriär enbart på att vara elak? Var det ungefär samtidigt som Robinson blev förnedrings-tv med hela svenska folket och vår kollektiva moraliska ribba sänktes för gott? Från och med då, någon gång i slutet av 90-talet, har medierna bara blivit elakare. Man skulle kunna luras av att dokusåporna nådde sin elakhetspeak nånstans runt otrohetssåpan Paradise Hotel och vi-straffar-underklassen-i-stupstocken-såpan Riket för att sedan vända och ge plats åt Bonde söker fru och andra töntiga snällisar. Men elakheten hade liksom redan satt sig.

Om man fortsätter med bitter pensionär-perspektivet på medierna kan man såklart ondgöra sig i evigheter över hur elaka kvällstidningarna/idoljuryn/På Stan-krönikörerna/reklamradioprogrammen blivit. Och visst trivs jag med att ibland bejaka gnällsidan hos mig själv(!), men det var inte riktigt det jag var ute efter här. Jag vill bara uttrycka min förvåning och avsky över att det finns medieprofiler vars enda framträdande egenskap är att de är elaka. De behöver inte kunna skriva eller programleda eller för den delen kunna något om det de pratar om. Om man är tjej behöver man i och för sig vara smal och snygg, men killarna kan vara både lönnfeta och ha tänderna på tork. Bara de är tillräckligt elaka på sin blogg eller hemsida eller i sitt obehagliga tv-program så får de vara med ändå. Eftersom jag gör inte vill vara som dem nämner jag inga namn (vik hädan för moralens väktare!) men ååååååå vad jag tycker det är sorgligt att elakhet numera är samma sak som underhållning. Blörk.