Även om jag har lite ångest över att den här mammaledigheten runnit iväg så fort så börjar jag verkligen känna mig pepp på att jobba igen på riktigt. Fantiserar om hur det kommer vara här i november…
Man kommer inglidande på morgonkvisten efter en krispig uppfriskande höstpromenad (solen sken den här dan fastän det var november. Eller så snöade det och vi hade satt upp adventsljusstakarna). Här på det kaffedoftande kontoret sitter Dorisarna och jobbar flitigt (eller okej, Fia har förstås inte kommit ännu), i lilla rummet sitter inhysingen Axel uppslukad av nåt viktigt radioprojekt.
Man häller upp en kopp java, sätter sig och drar igång datorn, sen har vi nog ett litet morgonmöte där vi avrapporterar jobbsaker och privatsaker, spånar lite idéer så man blir lite entusiastisk sådär.
Sen svarar man på lite mejl kanske, ringer lite och skriver lite. När man är hungrig tar man fram sin matlåda – man bestämmer själv när! och äter i lugn och ro utan att nån sliter en i byxbenen alternativt hoppar i ens knä och gör sitt bästa för att sopa ner lunchen på golvet. Man gaggar lite med Dorisarna eller bläddrar i en skvallertidning som Jojo tagit med sig.
Framåt eftermiddagen börjar man känna sig klar, man kanske till och med har lämnat ett jobb och får skicka en faktura. Sen tar man en solig (eller snöig) höstpromenad till dagis, helt tillfredsställd efter en dags arbete.
Japp, så kommer det bli.