Livsviktig läsning

Jag funderade på att blogga om SRAO:s nya avtal idag. Skriva ytterligare ett surt inlägg om att facket bara företräder de fast anställda. Eller så tänkte jag skriva om hur man hanterar casepersoner som vill ändra hela artikeln och inte förstår att de bara får anmärka på citatens korrekthet och ska ge fan i min ingress. Jag funderade också på ett inlägg om Annas och mitt besök på Eget Företag-mässan.

Men alla dessa bloggplaner grusades idag när jag stod och väntade på Anna på Pressbyrån vid T-Centralen. För när jag stod och slötittade på alla glassiga magasin översköljdes jag plötsligt av ilska. När jag tittade på tidningar som Body (tidningen för kroppsbyggare), Brant (tidningen om brant skidåkning, observera alltså INTE om längdskidåkning) och Snowmobile (magasinet om snöskotrar) så blev jag bara så jäkla sur.

Hur i hela fridens namn kan nån jäkel få pengar för att göra dessa tidningar? Jag menar, Spa & Hälsa? En tidning om spa, vem in i helvete får för sig att lägga hundratusentals kronor på att utveckla en tidning om hotell där man kan bada i en lerbassäng och få massage?

Okej, jag kanske är för aggressiv (jag är trots allt en av grundarna till Facebook-gruppen Vi som blir onormalt aggressiva för struntsaker) men jag blir fett sur när jag tänker på hur mycket pengar som satsas på de flertal tidningar som skriver om bröllop. Lägg de pengarna på kvalitetsradio istället!

Och säg inte att det är marknaden som bestämmer, att fler folk vill köpa tidningen Resa med barn än lyssna på en P1-dokumentär. Jag kan inte tro att det finns så många puckon i Sverige, jag vägrar att tro det.

Nej, nu ska jag varva ner och dra på semester. Det kanske behövs.