I kundtjänstlimbot

Idag har jag lagt två timmar på att bråka med Telenor och tjafset är långt ifrån över. Efter att vi precis fått våra nya jobbmobiler för ett par månader sen gick min handsfree sönder. Sladden lossnade och det var inte mitt fel. Inget snack, jag behövde en ny. Väl i butiken fick jag veta att ”vi måste skicka in alla Appleprodukter på reparation, även om de inte går att reparera”. Den låtsasreparationen skulle ta två veckor. Nu har det gått en månad och jag har på den tiden inte kunnat göra telefonare utan att låna Annas handsfree. Jag ringer Telenor, skickas runt till fyra olika personer, och fick veta att reparationsavdelningen fått handsfreen och direkt skickat tillbaka den till butiken för de hade inte fått all information de behövde ha. Butiken, som jag fick tag på genom att ringa ett annat nummer, vill att jag ska hitta informationen och ringa tillbaka till dem. För att hitta informationen måste jag ringa till kundtjänst och dechiffrera mitt avtal.

Jag vet vad som kommer hända – jag kommer ringa fyra personer till, få informationen, ringa butiken, prata med en annan person som jag kommer behöva berätta allt för igen, ge honom informationen som fattas och vänta en månad till. Då kommer jag behöva ringa igen och undra var min handsfree är. Med lite tur får jag en ny då (eftersom de inte kommer kunna laga en helt trasig handsfree).

Jag hajar verkligen inte hur detta system kan vara bra för någon, varken mig som kund eller nissarna på alla olika kundtjänster och i butiker. Och det är ju inte som de bara har ett sånt här ärende om dan. Jag känner ingen som inte har bråkat med sin teleoperatör. Minst en gång i veckan har en av mina fejan-kompisar statusen ”Jävla Telia/Tele2/Telenor/Bredbandsbolaget/Comhem.”. Okej att saker pajar och att nätet kan ligga nere, men varför kan de inte lägga lite krut på att hantera såna ärenden lite bättre? Varför inte bara ha ett nummer man behöver ringa till, en allmän kundtjänst där de genom att knappa in mitt nummer i systemet kan se all information om mig?

Okej, detta kanske inte har med Doris att göra, men det är inte utan att jag nu när jag famlar i detta kundtjänstlimbo börjar fundera på hur många människor som just nu sitter och svär över kundtjänster? Kanske är detta en viktig kugge i arbetsmarknadspolitiken – kundtjänsterna tvingas anställa fler personer och vi som jagar svar hinner inte jobba lika mycket så våra arbetsgivare måste också anställa fler personer. Sen åldras vi av all denna irritation och behöver pensioneras i förtid.

Hm…börjar ana att Telenor gjort mig till en galen konspirationsteoretiker. Men det är bara bra, då kan Anna intervjua mig när hon ska skriva sin konspirationsteoriartikel till TT.