När jag var liten läste jag en Kalle Anka- serie där Alexander Lukas satt och metade med sin keps bredvid sig och tänkte ”Den som ändå hade en miljon”. Just då, långt därifrån, drog en tromb in över Farbror Joakims pengabinge, slet med sig pengarna, förde dem långt bort, över ån där Alexander satt och metade, och så – fump! – landade en sedelbunt i Alexander Lukas keps. Bara sådär.
Jag tänkter rätt ofta på det där. Senast i förra veckan när tre olika personer ringde och erbjöd Doris mer jobb (varav en var en skummis som vi tackade nej till, visserligen). Vi har inte lyft ett finger för Doris på hela sommaren, men ändå – fump – jobben bara trillar in.
Doris är bäst. Vänta, har jag sagt det förut?
