Frilansbyrån Doris Produktion

En gång på JMK skulle jag och Sofia göra ett fördjupande reportage tillsammans. Vi sågs hemma hos mig en kväll, drack vin och blev röda om kinderna och pratade i munnen på varandra om våra fantastiska idéer, våra intressanta frågeställningar och vårt suveräna upplägg.

Dagen efter sågs vi i fiket på JMK för att sätta igång. Vi gjorde förmodligen nån slags dagordning för vem som skulle göra vad, ringa vem osv. Sen tog vi en kaffe innan vi skulle sätta igång. Så kom nån klasskompis förbi och snackade bort en kvart eller en timme. Korsordslösande förekom också.

Jag har en tydlig minnesbild från den här perioden; det är Sofia som liksom halvligger över ett bord i fiket och formar ordet ”hej” på borsdsskivan med hjälp av en sönderbruten plastsked. Sen minns jag en hel del innovativa rebusar av typen ”haha” som en haj minus j, en haj minus j.

Det var i denna veva jag och Sofia drog på oss öknamnet Dynamiska Duon. Reportaget blev aldrig klart, och vi har fortfarande fem poängs rest från utbildningen. Att Johanna ville starta företag med oss var ett under.

Tyckte jag tills Doris flyttade in i mitt arbetsrum hemma, och Johanna flyttade in i mitt kök. Varje dag gav vi oss själva restriktioner i form av ”idag får vi bara fika i en timme innan vi börjar jobba”. Sen gjorde vi många långa listor… Till vårt försvar kan ju sägas att vi faktiskt inte hade så mycket jobb i början, och det kunde gå veckor innan vi hittade något nytt när vi lämnat ett reportage.

Men nu sitter vi här på rad vid våra skrivbord på vårt riktiga kontor, och flitens små lampor lyser fint. Framåt halv tolv är det nån som tittar upp föreslår lunch, sen äter vi på en halvtimme och flyttar tillbaka till skrivborden. Jaa, vi snackar lite skit också, men min poäng är att vi har blivit så himla bra! Det är rätt ofta min poäng, och egentligen poängen med den här bloggen, så…