Frilansbyrån Doris Produktion

”Ja, hejsan, det här är Anna Bratt från Doris Produktion. Jag undrar om jag kan få intervjua dig?”
”Eh, ja, det går väl bra.”
”Vad bra. Men jag skulle vilja ha ett par hundra tusen för det.”

Ja, sådär kan jag hålla på ända tills Sofia börjar gräva i mina arbetsmetoder och ifrågasätta mina journalistiska ideal. Hon kanske börjar kolla i bokföringen hur jag egentligen har redovisat mina intäkter. Till slut blir jag tvungen att skicka en torped på henne, för att få henne att hålla sig på mattan. Under tiden har kanske Johanna dragit in ett par hundra lax på sin sidoverksamhet, låt säga en rådgivningsbyrå av nåt slag, och sedan gjort journalistik av sina klienters öden.

Sen kan Sofia stå där i debattprogrammen i TV och jäsa av självgodhet med sin ölmage och sitt pondusskägg (hm, nåja), ända tills det uppdagas att hon själv minsann har försökt utpressa våra uppdragsgivare genom att kräva pengar för att hålla tyst om mina och Johannas oegentligheter.

Är detta ett tänkbart scenario? Naturligtvis inte, vi är alla tre journalister med högt ställda moraliska principer. Dessutom står vi alltid på den lilla människans sida, det skulle inte falla oss in att låta ett case pantsätta sin mammas smycken för att vi ska göra reportage om honom. Men det är ett känt faktum att både pengar och makt kan ludda till en människas moral rejält. Och har man fått en livstidsdömd fånge frikänd, då har man ju makt. Och kan man ta ett par hundra tusen i arvode för ett uppdrag, då har man ju pengar (”Jag förstår att folk är avundsjuka för att jag tjänar mycket pengar. Jag är ingen journalist som tar 3 200 kronor för en text och en bild” – Trond Sefastsson till Dagens Nyheter den 3 september). Så vad händer om det är som Dick Sundevall säger, att det varje dag ringer folk och erbjuder en massa pengar för att man ska ta upp deras fall i TV?

Nu tänker jag inte döma i det här fallet, bara konstatera att Trond Sefastsson och Dick Sundevall tillsammans utgör en tupp för mycket i hönsgården, mediesverige har inte plats för två manliga journalister i övre medelåldern, med varsin frikänd livstidsfånge och varsitt jättestort ego. Och ja, Trond, det har hänt att jag har sålt en text och en bild för 3 200 kronor, och ja, visst är jag avundsjuk på dina pengar, men jag har mycket högre yrkesetik än vad du har!