Följde bevakningen av den där hemska flygolyckan i Thailand och blev lite cynisk på kuppen. Apropå Annas inlägg förra veckan om att ta betalt för att göra intervjuer funderade jag på det motsatta som också flitigt förekommer. Att betala för att få exklusiva intervjuer och material.
På Aftonbladet.se toppade de under hela måndagen med rubriken ”VI LEVER! Sekunderna efter kraschen”. Och så en film från en mobilkamera, filmad av en av de två svenska killarna som hade turen att sitta vid nödutgången och därför överlevde. Jag tittade såklart på filmen, som de flesta andra dras jag som en fluga till olyckor och blod även jag skäms lite för det (kan ni också känna ibland att ni svämmar över av nyfikenhet för att ni inte får veta vart ambulansen som just passerat är på väg?). Jag chockades en smula och fick en klump i halsen.
När jag kom hem berättade jag för Jonas om den hemska mobilfilmen och hans direkta reaktion var:
– Där tjänade dom killarna en hacka!
Jag blev upprörd, mest för att jag inte visste vad jag skulle reagera på. ”Din cyniska jävel” och
”Urk han har rätt, de fick pengar för filmen” trängdes i huvudet.
– Men dom var ju säkert chockade! Fatta att komma ut ur ett brinnande flygplan! Då kanske man reagerar så, att man filmar, försvarade jag mig indignerat.
– Min kompis X var också chockad efter tsunamin och fotade jättemycket, men han har inte sålt en enda av de bilderna, kontrade Jonas.
Jag blir arg för att jag inte vet vem jag ska bli arg på. Det kan naturligtvis vara så att killarna helt sonika gett sin mobilfilm gratis till Aftonbladet i någon slags informera-folket-iver, men troligen inte.
Det är väl inte så svårt att förstå att om killarna blir erbjudna pengar för sin film samma dag som olyckan skett säljer de den. Chock, behov av kompensation för det hemska de varit med om, viljan att synas… Det är inte heller svårt att förstå att Jonas tycker att det är omoraliskt att de tjänar pengar på andra människors lidande.
Men vem står egentligen för omoralen i sammanhanget? Aftonbladet såklart. Som vanligt. Människor i chock har en given plats i kvällstidnings-retoriken, att de säljer behöver ingen tvivla på, inget nytt under solen.
Fy fan vad svinigt det är ändå, att muta chockade människor till publicering. Trond-nivå.
Jag kör en DN: För övrigt… är närhetsprincipen plågsamt uppenbar i sammanhanget. En flygolycka sker i svenskarnas nya älsklingssemesterland Thailand och alla svenska medier toppar. Minns ni att 199 personer dog i en flygolycka i Sao Paolo i juni? Inte jag heller.