2011 Var ett sådär år för Doris.

Vi var splittrade under större delen av året pga föräldraledigheter. Jag jobbade ensam under större delen av hösten. Men det blir inget mer av det nu eftersom jag planerar att börja sprida preventivmedel via ventilationssystemet.

Men i år har vi roliga grejer på gång!

Vi ska göra två bilagor för Uppdragsmedia; en om hälsa och en om inredning.
Johanna ska komma tillbaka från föräldraledigheten och andas frisk kontorsluft igen.
Jag har två dokumentärprojekt på gång som båda fortfarande är hemliga.
Vi ska åka på spa (eller hitta på nåt annat skoj).
Och i höst är det dags för nästa stora steg för Doris! Vad det är ska vi fundera på under våren.

SPÄNNANDE VA?

Det är såklart Johannas och Adams lille son jag pratar om – Gretas lillebror och Doris sjunde barn. Han velade fram och tillbaka i några dagar men beslutade sig till slut för att komma till världen i morse. Som ni ser är han helt perfekt. Rapporten lyder:

”Max är här! Klockan 6.38 föddes världens vackraste lilla son, 3550 gram och 51 cm lång. Vi är så lyckliga och mår så bra!”

Alltså, jag saknar ord för att beskriva det här. Det är så… underbart fantastiskt. Det är något alldeles speciellt när Doris får barn. Längtar ihjäl mig efter att få träffa den lille vännen. Åååh så fint det känns. Nu är klanen komplett (eller hur hörrni, nu får vi väl ge oss?).

Vi har ju som bekant fött en hel del barn i Doris.

Min son Morris fanns redan när vi startade, han fyller 13 (!) i nästa vecka. När hans lillebror Sixten föddes var Doris också ganska nyfött. Vi satt fortfarande i mitt arbetsrum hemma i Kärrtorp och jobbade på en gammal grå kloss till dator som vi fått till skänks av vår gamla radiolärare på JMK. Mest fikade vi och fantiserade om stordåd vi skulle uträtta i framtiden.

När Molly föddes hade Doris flyttat till den lilla fuktiga källarlokalen i Hammarbyhöjden. Sofia jobbade fortfarande som redaktör på Scouternas tidning. Vi befann oss fortfarande i någon slags uppstartsfas – vi hade ju inte ens jobbat tillsammans alla tre ännu.

Sen kom Greta, när Doris var etablerat och jobbade på med fast kontrakt hos TT Spektra. Vi kunde leva på vårt företag och var så stolta.

Vad det nu är som gör att kvinnor som umgås tätt synkar sina ägglossningar vet jag inte, men jag och Johanna var i alla fall mycket väl synkade – två dagar efter Greta föddes Ines, och Sofia blev ensam i Doris ett tag. Vi hann väl jobba ihop i några månader allihop. Lyckligtvis fick Fia sällskap av Axel, aka Kramer, som hyrde det lilla rummet och hängde med ett bra tag. Han är förste vice Doris.

Ja, sen var det Fias tur såklart. När Ellen föddes i våras hade Doris flyttat till Folkungagatan och börjat äta lunch på restaurang. Nu när jag är ensam i Doris är jag glad över att ha lite folk omkring mig här i lokalerna.

Men gladast är jag över alla Doris barn – herregud vad vi är fantastiska, sex barn på fem år och ett företag som blomstrar! Hurra för oss!

Ps. Det vore orättvist om jag inte gav Johanna lite cred såhär offentligt: när jag födde Sixten korrläste jag en text åt Johanna medan jag hade värkar – något hon fortfarande pratar om. Nu har hon gjort det själv – hon korrläste mitt porträtt på Johan Rheborg mitt i värkarbetet. Tack för det, superwoman!

Ring P1, ni vet knäppisarnas fristad i radio, har bara blivit fällt av granskningsnämnden tre gånger. En av gångerna fälldes Täppas Fogelberg för att han var för okritisk; han satt helt enkelt och höll med gnällspiken som ringde in på ett alldeles för uppenbart sätt.

Ibland när jag intervjuar personer vars arbete jag  beundrar tänker jag på Täppas Fogelberg. Jag blir en så dålig journalist när jag intervjuar folk som jag verkligen håller med. Idag pratade jag med Kristina Henkel, jämställdhetskonsult och en av författarna till  ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två”. Mina ”kritiska” frågor är ett skämt, och jag kan liksom inte hålla mig från att sitta och hålla med; jaa, absolut, när hon levererar klokhet efter klokhet.

Såhär säger Krisitina till folk som tycker att tjejer ska vara tjejiga och killar killiga:
”Självklart ska vi låta tjejer vara tjejer och killar vara killar, men inte bara på två sätt. Att vara tjej eller kille kan vara 100 olika saker. Jämställdhet handlar inte om att alla ska vara likadana, det handlar om att lägga till alternativ, inte ta bort.”

Anna, 34: ”Jag levde ett dubbelliv”

Det var här det hände. Här tog vi porträttbilderna.

Förberedelser.

Powernap.

Johanna drar till franska Menton med familjen i tre veckor...

Jag åker till New York med min extrapappa och sen till landet...

Medan Sofia sparar långresan till i höst och tar en lång skön sommar med familjen i Skåne.

Vi ses och hörs i augusti!

Vad sysslar mormor Gunnar med på vårt kontor? Stay tuned för svaret.