Frilansbyrån Doris Produktion

Det verkar vara på modet för företag att identifiera sig med djur. Härom dan hävdade Redaktörerna på fejan att de var surikater – sociala och aktiva på dagen, men låter ibland andra göra grävjobbet. Detta apropå att Swepro anser sig vara pingviner, som tydligen ska symbolisera samling, generositet och framtidstro.

Doris produktion vill ju inte vara sämre, så jag tänkte att jag skulle hitta vårt… totemdjur, eller vad man ska säga. Som vi kan använda i vår marknadsföring. Men de enda Dorisarna jag kan komma på i djurvärlden är den totalförvirrade/senila firren Doris i disneyfilmen Hitta Nemo…

Men det kanske är lite oseriöst att marknadsföra sig som en sån här. Inte så förtroendeingivande att ha ett närminne på fem sekunder. Sen finns ju också kossan Doris, som beskrivs som positiv och entusiastisk:

Men herregud, hon dansar och sjunger med Göran Persson, det kan ju inte betraktas som seriöst av den som ska granska makten.

Så, vilket djur är Doris produktion? (För murvel är väl inget djur…?)

Snöhögen är kvar. Det är helt absurt. Anna vann äran och kan reta oss i all evighet. Det var så här:

I typ februari började vi prata om den ENORMA snöhög som låg vid pizzerian i Kärrtorp. Det var en sån där hög dit alla lass med undanskottad snö körs, den var typ hög som ett tvåvåningshus. När kommer den smälta? undrade vi. Den kommer typ vara kvar till sommaren. Diskussionen hettade till och ledde till ett vad. Fia trodde på början av april, jag trodde nån vecka senare, Axel satsade på den 23 april och Anna sa maj. Maj?? Vi hånade henne, tror du att det finns snö i maj? Haha, knasiga D2.

Och nu står vi här och känner oss dumma. Under drivorna av grus finns det nämligen lite lite snö kvar. Anna är från och med nu Doris vädergud.

Varde snö! Bilden är tagen i denna morgons strålande vårsol.

Mycket grus och lite snö.

I dag när jag kom till jobbet hade Johanna fönstret öppet. Konstigt tänkte jag, hon som är pollenallergiker och alltid vill ha stängt. Det visade sig att kontoret hade besök av en enorm humla, och Jojo hoppades att den skulle ge sig av självmant genom fönstret, bara sådär. Jag gjorde en insats och körde ut den brummande saten. Jojo filmade äventyret.

Sådärja, några timmar senare skiner solen och det är dags för efter-bilden:

Aska?

Troligen är det bara grus från när brevbäraren cyklade förbi. Blev lite besviken först, men hetsade istället upp mig över något jätteäckligt som låg i rabatten:

En tappad kalufs?

Det där med askmolnet från den isländska vulkanen hörrni. Jojo sa att man kan ställa ut en tallrik, och sen efter ett tag ser man ett grått damm på den – vulkanaska. Oftast är det Axel som står för den här typen av excentriska aktiviteter här på kontoret, men detta gick jag visst igång på. Här är före-bilden:

Det regnar ju, så det kanske inte funkar.

Stay tuned för den spännande uppföljningen i eftermiddag. Då även min trevlige svåger Erik, som pluggar journalistik, kommer hit på studiebesök med två klasskamrater. Doris älskar ju som bekant att skryta om framgångarna för studenter, så det blir nog trevligt.