Doris Produktion » Sofia

Förtjusningsblandad skräck

Sofia — Fri, 27 Jan 2012 15:54:47 +0000

Det är inte vidare klädsamt att klaga på att man har mycket jobb, speciellt inte när man är frilansare. Det kan ju lätt låta lite skrytigt. Så därför är detta är varken skryt eller klag, bara ett stillsamt konstaterande: herregud, vad vi har mycket just nu.

Som vi säkert utgjutit oss om minst sju gånger tidigare här på bloggen så går vårt jobb ganska mycket i cykler. Vid det här laget har man börjat fatta att det alltid är mest att göra i början av året och att det kan komma feta svackor framåt oktober eller så. MEN ÄNDÅ, man blir ju chockad.

Jag har ju som jag skrev förra gången fått kämpa bara med att komma ihåg hur fan man gör när man jobbar, så det är lite mastigt det här. Men mest är det kul, som tur är. Hysteriskt, men kul.

Mantra: Vi hinner, vi hinner, vi hinner…

Back on track

Sofia — Fri, 13 Jan 2012 15:32:03 +0000

Det känns väldigt trevligt att meddela att jag nu är tillbaka på Doriskontoret på obestämbar tid! Ellen är hemma med sin pappa och efter att Anna kämpat på som en liten gnu under hösten är vi äntligen två på plats igen. Fulltaliga blir vi inte förrän i maj när Johanna också är tillbaka från föräldraledigheten, men en hundraprocentig personalökning får räcka så länge…

Anna är värd mycket beröm för att hon fört Doris med fast hand genom sparlågeperioden. Det är inte vidare kul att köra hela skiten solokvist (säger jag av erfarenhet – större delen av 2009 såg ut så för min del) men hon har verkligen hållit fanan högt och lämnat massor av bra jobb.

Själv är jag nyss hemkommen från drygt sex veckor i Kina och känner mig lagom förvirrad. Plus att jag alltså inte jobbat sen i april, ni kan ju tänka er… Hur gör man nu igen när man åker tunnelbana/tar sig in på kontoret/bokför grejer/lyckas säga smarta grejer på möten? Clueless.

Men Dorisåret börjar bra, vi har påbörjat ett roligt projekt tillsammans med Uppdragsmedia i veckan och har också hunnit med att planera in en massa intressanta TT Spektra-jobb på olika ämnen. På måndag föreläser vi på Kaggeholms Folkhögskola innan vi sätter tänderna i våren på allvar. Stay tuned.

Adjö adjö

Sofia — Fri, 15 Apr 2011 13:10:06 +0000

Autosvar på mailen, inkorgen tom, sista jobbet lämnat, skrivbordet snart städat. Avskedslunch, avskedsfika och avskedstulpaner. Parting is such sweet sorrow eller vad det heter. Egentligen är det inte så farligt eftersom jag bor typ granne med både Anna och Johanna och vi umgås för jämnan privat, men det känns ändå lite märkligt att packa ihop sina pinaler och gå på föräldraledighet bara sådär. Men nu är i alla fall planen att jag ska slappa och kolla på tv-serier ett par veckor innan bebisen kommer och Doris får helt sonika klara sig utan mig. Det blir säkert ett eller annat blogginlägg från mig under tiden, men tillbaka på jobbet är jag inte igen förrän tidigast någon gång sent i höst och förmodligen inte förrän efter jul. Snyft. Världens bästa jobb. På riktigt.

Extradoris…

Sofia — Fri, 08 Apr 2011 13:29:06 +0000

…fick till och med låna Ordinariedoris skrivbord efter fikat, eftersom Jojo jobbar hemifrån idag. Och eftersom de båda macnördarna har likadana datorer var det bara att hooka upp och känna sig som hemma för Axel, som nu pratar i telefon med nån viktig person om nån viktig pressfråga. Så fort det går att gå över till the dark side, sist jag såg honom var han en helt vanlig journalist!

Svennighet, transsexualitet och Extradoris

Sofia — Fri, 08 Apr 2011 11:32:13 +0000

Jag skriver två artiklar parallellt idag och de kunde inte vara mer olika. Den ena är till TT Spektra och handlar om trenden att vara svennig, att det blivit eftersträvansvärt att vara vanlig och gilla fredagsmys och På spåret – så länge man inte är för svennig och blir som karaktärerna i Kanal 5:s shoppingsåpa Ullared. Dem ska man bara skratta åt och se ner på för att rättfärdiga sin egen mycket smartare konsumtion. Den andra handlar om Jenny, som för runt fem år sedan i 50-årsåldern äntligen vågade acceptera det som hon misstänkt i hela sitt liv – att hon var en kvinna i en mans kropp. Spännande historia som går att läsa i Skånska Dagbladets söndagsbilaga framöver. Omväxlande jobb, har jag sagt det förut?

Och i eftermiddag kommer vår gamla Extradoris Axel och fikar, ska bli mycket trevligt att höra om hans nya liv som Isabella Lövins pressis i Bryssel! För sedan vi delade kontor i Hammarbyhöjden för mindre än ett halvår sen har han hunnit flytta utomlands medan vi bara kom till Folkungagatan. Inte fy skam det heller i och för sig men inte så värst… crazy.

Anna = Dagens Doris

Sofia — Thu, 31 Mar 2011 10:46:31 +0000

Äntligen faller bloggandan på här på kontoret, vi har haft snuskigt mycket att göra och lite glömt bort vilka trevliga saker man kan blogga om. Men idag har Anna lite att göra (eller är i alla fall osugen på att sätta igång med det hon borde göra) medan jag och Jojo sitter och intensivklipper, och då blir det SÅHÄR BRA, på bloggen och i verkligheten:

I Trosa

Sofia — Thu, 03 Mar 2011 20:12:10 +0000

Lyllig middag

Sofia — Thu, 03 Mar 2011 19:06:27 +0000

Förrätt: variation på lax på kavring med spenat samt marinerad rättika och gurka.
Stämning: festlig.
Onykterhetsgrad: Jojo 0, Fia 0, Anna 5.
Fortsättning följer.

Trosbekännelse i Trosa

Sofia — Thu, 03 Mar 2011 12:01:07 +0000

(Kors i taket)

Bokslut över Ranelidveckan

Sofia — Mon, 28 Feb 2011 13:36:55 +0000

Jag är helt matt efter att ha ägnat större delen av den senaste veckan åt Björn Ranelid. Tre timmars intervju hemma hos honom, fem-sex telefonsamtal och två artiklar (personporträtt till TT Spektra och hemma hos-reportage till Skånska Dagbladets söndagsbilaga) senare har jag så mycket ranelidska ringande i öronen att jag är rädd att jag börjar prata som Björn vilken sekund som helst.

Men – han är en oerhört sympatisk man och trots viss överdos har det varit en rolig vecka. För er som är intresserade bjuds här på några av favoritcitaten i de kommande artiklarna:

”Det är bara i Sveriges litterära värld som man får stå till svars för att man har en stor publik, den världen är inte riktigt frisk. De här människorna lever på att jag ska hålla tyst, men de har inte en chans med mig, jag kommer att besegra dem genom att envetet påtala det jag gjort, och det kommer jag att göra så länge jag lever.”

”Jag har aldrig sagt själv att jag gjort något riktigt bra. Skillnaden på mig och andra är bara att jag säger jag när andra säger man. Bilden av mig blir att jag är skrytsam för att jag svarar sanningsenligt på frågor.”

”Visa mig något annat på jorden som har en sådan täthet, en sådan massa, en sådan tyngd som ordet har. Det rör sig med ljusets hastighet 30 000 mil i sekunden innan det träffar ditt öga, och sen lägger det sig som härolder och apostlar på en vit äng som understundom kallas för boksidan. Och så tar jag pappas penslar och vässar dem till en blyertspenna som en stafettpinne och så skriver jag ut hans liv och ger honom upprättelse postumt därför att han dog totalt okänd.”

Puh.