Doris Produktion » Johanna

Ajöss och tack för fisken

Johanna — Fri, 09 Sep 2011 13:37:21 +0000

Nu är det bara en halvtimme kvar av min sista jobbdag för året. Från och med måndag är jag officiellt förälder på heltid, med två veckor kvar till beräknad ankomst av LB (lillbebisen/lillebror). Även om jag haft otroligt svårt att komma igång efter semestern och så känns det alltid lite vemodigt att knalla från jobbet och inte återvända på sju månader. Okej, jag kommer skriva notiser, vara med på möten och fortfarande vara en Doris på alla sätt och vis, men jag kommer ju inte sitta här varje dag och jobba. Det är en skum känsla att vänja sig vid, det här att inte vara så nyttig. Mitt första jobb fick jag i nionde klass och så här 15 år senare kan jag konstatera att jag bara haft en längre period utan jobb, och det var när jag var ledig med Greta.

Det knepiga är att lyckas sluta känna sig onyttig och börja njuta av ledigheten innan den är slut. Får går i någon slags hemsnickrad kbt-terapi för att klara det, ge mig själv slapparläxor och så.

Kvar på kontoret finns i vilket fall Anna, som kommer jobba solo i Doris till årsskiftet. Det är trist att jobba själv, men hon kommer i alla fall ha sällis. På min plats kommer Jenny Damberg, nöjes-, musik-, kulturjournalist och gammal JMK-klassis, att sitta. På Fias plats sitter sen ett tag tillbaka Yasmine el Rafie, utrikespolitisk journalist och twitterexpert (och även hon JMK-vän).

Så! Vi ses i vår! Kommer sakna Doris som sjutton. Tur att dorisarna är två av mina bästa vänner och att vi alla bor inom 500 meter från varandra. Annars hade abstinensen blivit för stor.

Inte bara bullar

Johanna — Tue, 30 Aug 2011 10:22:29 +0000

Både min mamma och min äldsta syster har på kort tid fällt kommentaren ”på er blogg verkar det som ni bara fikar hela dagarna på Doris”, så jag tänkte att det är dags att reda ut ett och annat.

Ja, vi gillar bullar. I ugnen, på eftermiddagsfikat – you name it. Och en del av bullarna (de i ugnen) resulterar i gulliga barn, vilket resulterar i flera bullar (man fikar mycket när man är föräldraledig). Men det är inte direkt vår huvudsyssla på Doris. Inte alls, faktiskt. Det vi gör mest är att intervjua folk, skriva texter, göra radio, lämna jobb, fakturera, sälja in nya grejer och sen göra dem. Idag har jag till exempel inte ätit en enda bulle, men väl lämnat en text, bokat en intervju, skrivit notiser och korrat Annas text. Och twittrat lite om detta, samtidigt som jag bokat ett och annat möte.

Just nu sitter jag med en artikel om postordernostalgi för TT Spektra. Har fått en bok på ämnet med många roliga bilder i, det är ett sånt jobb som innebär en hel del fniss under researcharbetet. ”Glöm inte att fråga varför man gjorde kläder i frotté!” är instruktionen jag fått från redaktör-Lisa, på den nivån är det.

Dessutom jobbar jag på en artikel om tweenies. Och så ska jag hem till Emma Hamberg och Anette Rosvall, Husmorsorna, och göra ett porträtt på deras kök till Spektras villabilaga.

Anna har nyligen lämnat en kortis till Modern Psykologi om fenomenet sidewalk rage – trottoarilska. Kan läsas i nästa nummer tillsammans med min artikel om lögnare. Och så lämnar hon idag en artikel om skönhetsoperationer. Fia håller på och planerar fantastiska radioprogram som hon ska göra från Kina, där hon och resten av familjen Hallonsten kommer befinna sig i november och december. Men just nu är hon föräldraledig, så då kanske det slinker ner en och annan bulle.

The story of egenföretagarens SGI

Johanna — Wed, 10 Aug 2011 15:38:31 +0000

Har precis satt tre frimärken på ett fett kuvert och skickat iväg min ansökan om föräldrapenning. Det är andra gången jag gör det som egenföretagare och det är ingen enkel process direkt.

Adam, min sambo, är anställd på Svenska Dagbladet och för honom räcker det att ringa/mejla deras administrativa avdelning och be dem om ett bevis på vad han tjänar. Sen skickar han in det.

Jag måste först fylla i ett rätt obegripligt papper om huruvida Doris har gjort avsättning eller återföring till periodiseringsfond (?), om vår expansionsfond (?) minskat eller ökat och hur många karensdagar jag vill ha (man får välja på ingen karens, som egentligen betyder sju dagar, 14, 30, 60 eller 90 dagar). Ju fler karensdagar, desto mer pengar. Ju fler karensdagar, desto mindre sannolikhet att jag någonsin kommer få ersättning när jag är sjuk. Vinterkräket varar oftast inte i 90 dagar.

Sen ska jag då räkna ut min inkomst. För vissa företagare är det säkert superenkelt, men för mig är det mer komplicerat eftersom vi hela tiden får mer och mer att göra, så jag vill ha en så färsk siffra som möjligt. Förra årets deklaration säger ofta rätt lite om vad jag faktiskt tjänar nu. Så med Gretis i magen skickade jag in anställningspapper från olika extrajobb (radioknäck jag gör vid sidan av), kopior på olika kontrakt Doris fått på sistone, intyg från Anna om hur mycket jag tjänat och intyg från två uppdragsgivare om hur mycket vi tjänar hos dem, och kommer att tjäna framöver. Dessutom skickade jag med ett förklarande brev. Det tog ett tag att få ihop allt detta, kan jag säga. Och det var ju inte direkt som att någon betalade mig en månadslön medan jag satt och räknade ut allt detta.

Okej, jag ska inte vara bitter eller sur, snälla Försäkringskassan diggade min uträkning och mina bilagor och jag fick en väldigt bra SGI. Fia har också lyckats finfint, och Anna har två gånger fått SGI baserad på vad en fast anställd journalist skulle tjäna, eftersom hon fick barn i Doris uppstartningsfas. Så Försäkringskassan är rätt hyggliga ändå. Men det är trist att lägga tid på alla dessa blanketter. Och jag vet fortfarande inte riktigt vad som menas med expansions- och periodiseringsfond.

Jag behöver inte jaga

Johanna — Thu, 04 Aug 2011 14:20:06 +0000

Doris har räddat mig, kan man säga. Jag har aldrig direkt drömt eller längtat efter Det Fasta Journalistjobbet, ett tag för att det kändes som en vandringssägen, skapad av mediechefer som vill få hoppfulla 22-åringar att fortsätta slita. Men sen insåg jag att det fanns men inte var för mig – jag gillar att själv bestämma hur lång lunch jag får ta beroende på dagens arbetsbörda och att få välja bort jobb som känns tråkiga och oinspirerande. Okej, jag saknar betald semester, men en i mitt hushåll har det och det räcker faktiskt.

Men trots att jag inte drömt om fast jobb så är jag glad att jag sluppit jaga efter det. Jag har vickat här och var på somrar och gjort en del inhopp, men alltid känt att jag står utanför hela cirkusen. Vikariat får man alltid och mitt fasta jobb är Doris. Men jag har mött många fantastiska journalister som sliter och jobbar som tokar för att någon dag få chans på det där fasta jobbet. Särskilt på SR, det finns så många radioentusiastiska journalister och så pyttefå radiojobb. De tvingas göra lapptäcke av sin tillvaro och varva inhopp på olika redaktioner med tillfälliga projektanställningar på produktionsbolag och enstaka frilansknäck.

Men även om jag är glad att slippa jaga så tycker jag att det är sorgligt att det ska behöva vara så här. Kinga Sandén, journalist på Sydsvenskan och föredetta JMK:are som gick ut någon termin före oss, har förvisso ett fast jobb, men hetsen i journalistbranschen har ändå gjort henne sjuk. Så nu drar hon till Argentina och börjar frilansa istället. Och för att fira det har hon skrivit ett kick ass blogginlägg om journalisters arbetsförhållanden. Läs det! Och Kinga, lycka till i Argentina! Och välkommen till frilansvärlden, här är allt lite bättre och mycket roligare.

Tillbaka!

Johanna — Mon, 01 Aug 2011 07:45:33 +0000

Hurra! Nu är Doris tillbaka i sadeln igen, efter att kontoret stått öde i fem veckor kom det äntligen någon (= jag) och öppnade fönstren, suddade bort gamla fakturor från tavlan och öppnade all post. Doris HK tycks ha klarat sig finfint utan oss, de stackars växterna vi lämnat såg till och med ut att vara vid gott mod.

Nu väntar fem veckors intensivt jobbande innan jag och min jättemage drar på en annan sorts ledighet, den nionde september loggar jag ut för nio månader och går på föräldraledighet med barn nr 2, aka Lillbebisen eller Lillebror. Men fram till dess ska Anna och jag jobba som tokar, iaf från och med i morgon när Anna kommer tillbaka från Gotland och joinar mig på HK. Denna höst kommer, förutom ett visst manfall, bjuda på spännande nya samarbeten, frilansmöjligheter från södra Kina (Fia drar dit på långledigt till jul!) och givetvis en mängd snajdiga texter och radiorep.

Vi hoppar direkt från juni till augusti här på Doriskontoret, så här är en homage till Bhonus, juli månads godingar i vår dansbandskalender:

Under augusti njuter vi av Kellys längtansfulla blickar.

Denna Kellys-medlems hår kommer att peppa mig under mörka stunder.

Glada växter som precis fått en skvätt!

En icke så ångestframkallande posthög matchas av en tillika mediokert full mejlinkorg.

Stormötesdag

Johanna — Tue, 07 Jun 2011 12:52:40 +0000

Idag har vi haft stormöte på Doris. Förutom oss tre fick Ellen vara med och hon skötte sig exemplariskt – hon sov nästan hela tiden, accepterade att gosas med och var allmänt fin.

På mötet skissade vi bland annat på en offert till en ny spännande uppdragsgivare. Till hösten hoppas vi att samarbetet drar igång, så ni får hålla er till tåls över semestern så berättar vi mer sen! Och så hann vi också fila på de sista detaljerna på vår nya uppiffade hemsida som webbmaster Agnes Günther snällt snickrat ihop åt oss. Snygg är den, det vill jag lova, men den är inte färdigpiffad förrän om två veckor. Men om ni kollar noga på den första bilden kan ni se lite hur nya dorisproduktion.se kommer se ut!

Pinsamheter, midsommar och växthus

Johanna — Mon, 30 May 2011 08:51:38 +0000

Anna och jag rejserjobbar nu de sista veckorna fram till semestern. Så är det att vara egenföretagare – ingen betald semester och ingen fast uppdragsgivare som vill pynta om man inte gör det man ska. Så det är bara att göra alla sommarens jobb i förväg, det vill säga tokjobba i april, maj och juni. När Fia gick på mammaledighet i mitten av april gjorde Anna och jag en planering som sträckte sig fram till semestern där varje vecka planerades minutiöst. Nu börjar hetsperioden lida mot sitt slut, men än har vi ett gäng jobb kvar att hosta ur oss innan vi tar lov, jag den 17 juni och Anna den 23:e.

Utöver att det är tokhetsigt och att vi knappt sagt flaska till varann på hela den här tiden så är det skojigt också. Sommarsäcken innehåller så mycket roliga jobb, man har en lättsammare ton i de flesta artiklar när det är tänkt att folk ska läsa tidningen i hängmattan. Idag har jag till exempel intervjuat Cecilia Blankens om hennes nya bok om att göra bort sig och suttit och fnissat i en halvtimme. Anna sitter och pysslar med en artikel om midsommarerotik och strax ska jag kolla igenom några bilder på växthus. En allmänt trevlig måndagsförmiddag, helt enkelt.

Ellen!

Johanna — Wed, 04 May 2011 11:52:02 +0000

Dorisbarnen har blivit sex! I morse klockan 9.18 kom underbara Ellen Hallonsten till världen. Allt gick bra och nu vilar Fia, Jonas och Ellen en stund på SöS innan storasyster Molly kommer på besök.

Hon bär de hallonstenska dragen, precis som Molly, och verkar mjuk, fin och cool på alla sätt. 3030 gram stor och 48 centimeter lång. Vi längtar efter att snusa på hennes fina hjässa!

Vi slåss alltid lite över vem som ska få blogga om den nya bebisen. När den första Dorisbebisen, Sixten, föddes fick jag äran. När Molly föddes var det Annas tur. Sen tog Fia både Greta och Ines, av logistiska skäl (de föddes med två dagars mellanrum). Och nu är det min tur igen, för att Anna blir den som bloggar när min bebis kommer i september! Bebisfest på bloggen!

Doris vs whiteboarden

Johanna — Mon, 11 Apr 2011 14:06:07 +0000

Ett stort plus med Doris är att jag aldrig sitter av tid, så där som anställda kan göra när arbetsdagen inte är slut men arbetsuppgifterna sinat. Ett stort minus med Doris är att jag lägger så mycket tid på att bråka med whiteboards.

Kriget började för ett par månader sen, när vi skulle köpa en ny på nätet. Först var den vi fick bucklig, sen klagade jag och fick en ny som även den var bucklig. Och då blev jag rättshaverist, skrev ett galet mail och fick pengarna tillbaka (på en avi som jag måste ta till en bank, något jag ännu inte haft tid att göra). Sen satte vi upp den buckliga i brist på annat, den blev besatt av en poltergeist och ramlade ner fem gånger och tog med sig de andra whiteboardsen i fallen, vilka också gick sönder.

Idag lossnade spikarna igen och jag fick hamra upp ytterligare en whiteboard. Nu står en på golvet, en trasig och bucklig sitter uppe och den tredje sitter också uppe, hel och lagad i väntan på att bli besatt.

Finns det något som heter whiteboardkonsult som man kan kalla in?

Framtidens mataffär

Johanna — Thu, 31 Mar 2011 07:55:12 +0000

Det bästa med Doris är när vi kan jobba ihop, då får vi hänga mycket både som kollegor och kompisar. Just nu gör Fia och jag en serie program till Vetandets värld om hur framtidens mataffär kommer att se ut. Fias del handlar om en robot som svenska forskare varit med och byggt, som ska guida en genom affären, agera personal shopper och automatisk kundvagn. När hon var på robotcentralen fick hon också träffa andra robotar, som bland annat köksroboten som KTH-forskarna ska lära steka pannkakor.

Min framtidsvision handlar mer om hur affärerna kommer att se ut och upplevas. Tillsammans med marknadsföringsforskaren Bertil Hultén knallade jag runt i Söders mataffärer och siade. Bertil sysslar med sinnesmarknadsföring, alltså hur butiker tar hjälp av sinnesintryck för att kränga prylar. Han trodde att framtidens mataffär kommer att se ut mer som hemma och att kockar kommer laga till din middag medan du leds till den exotiska frukten genom att samba spelas i högtalarna.

Nej, nu måste jag tokklippa. Hör allt i Vetandets värld i P1 i vår!