Frilansbyrån Doris Produktion

”Jag och Sofia har pratat om att vi nog inte vill ha kvar dig i Doris”, sa Johanna. ”Vi tycker inte att du bidrar med något längre. Vi kör hellre vidare utan dig.”

Jag kände hur paniken steg. Inte egentligen för att jag nu inte hade något att återvända till efter mammaledigheten, eller för att mitt älskade företag gått åt skogen, utan främst för att jag hade svikit mina vänner, kollegor och Sixtens gudmorsor. Hur visste jag inte.

Här nånstans vaknar jag, med hjärtklappning… Varför drömde jag så? För att jag lovat att betala fakturan till webbhotellet innan jag åkte till landet? Eller för att de säljmejlsutkast jag lämnat på skrivbordet till Johanna och Sofia var helt ofullständiga? Eller för att jag inte lyckas ringa Johanna för att höra hur det går med TT-jobbet eftersom jag inte har nån mottagning alls på landet?

Meningen är att jag ska vara mammaledig, men jag kan naturligtvis inte hålla tassarna borta från Doirs ändå. Och innan Sixten föddes sa jag kaxigt att självklart kunde jag jobba lite ändå, vid sidan om. Nyfödda barn sover ju så mycket. Eller? Vilka fan är det som ”skriver en bok medan bebisen sover”? Läste en intervju med Anna Wahlgren, där hon sa att hon aldrig har jobbat utanför hemmet, men ändå försörjt nio barn… Kör hon fortfarande med brännvinssudden eller? Sixten ligger då inte och sover bara för att jag ska skriva ett blogginlägg.

… Så nu sitter jag här och skriver med ett pekfinger samtidigt som Sixten hoppar i mitt knä. Och hur ska det gå när jag ska göra en intervju, är det okej att plocka fram brännvinssudden då?