Populära inlägg:
  • Generaliseringar och sentimentalitet
  • Google Wave, anyone?
  • Doris på JMK
  • Lokal uthyres
  • Vad ska jag svara?
  • Samtidigt hos Doris
  • Inga Bud och Annika Winsth
  • Wanted
  • Grävundsjuk
  • Sommarpicknick!

  • Månadsarkiv:

  • Ämnen:
  • Att vara journalist
  • Doris
  • Experiment
  • Familj
  • Företagande
  • Inredning
  • Journalistik & medier
  • Kändis
  • Okategoriserade
  • Politik & samhälle
  • Trams
  • Världen

  • Skribenter:
  • Anna
  • Johanna
  • Sofia


  • Allt är väl bättre än ingenting?

    Apr 25, 2009 av Johanna

    ”Det är väääääääldigt svårt att hitta jobb som journalist. De flesta av er kommer att bli arbetslösa.” Så skulle jag sammanfatta JMK-lärarnas karriärtips till oss studenter när jag pluggade där. Allt var piss och det var egentligen onödigt att utbilda sig till journalist, ett fantasiyrke i stil med prins och chokladprovare. Annat var det förstås när lärarna själva pluggade, då stod tidningarnas chefredaktörer i korridorerna och slogs om studenternas gunst.

     

    Men hur sant var detta? Kort efter examen insåg jag att det de menade var att det var svårt att hitta FAST jobb som journalist. Ja, det är ju snudd på omöjligt. Jag vet sex personer från vår kull som fått fasta jobb och de flesta av dessa har varit halvnöjda med jobben och mest stannat kvar för att det var just ett fast jobb. Däremot har alla utom en person i vår klass jobbat som journalist någon gång sedan examen. Och detta enda undantag är Karin, som håller på och utbildar sig till psykolog och aldrig ville bli journalist egentligen, utan alltid hade drömt om att bli kriminaltekniker à la CSI.

     

    Visst, de flesta har jobbat som annat också och alla har vi väl sålt oss lite då och då, tagit skitjobb som i bästa fall kan anses tillhöra släktet journalistiska yrken. De flesta av oss har också hoppat från olika vikariat non-stop utan hopp om att bli inlasade eller fast anställda. Jag blev förvisso inlasad, men det var av misstag och på Gotland.

     

    Okej, det är astrist att aldrig känna trygghet, få betald semester eller kunna säga upp sig från ett trist fast jobb av rädsla att aldrig få ett annat jobb igen. Att vara frilans är ju fritt och skojsigt, men det är ett jäkla meck att få föräldrapenning och det är svårt att planera in semestrar och ha nån sorts koll på hur mycket man kommer tjäna om ett halvår. Men samtidigt är det lättare att vara journalist än jag trodde. JMK-lärarna lyckades skrämma upp mig så till den milda grad att jag faktiskt blir glad för en veckas inhopp eller ett enstaka insålt reportage till en ny uppdragsgivare. Den pessimistiska grundsynen tackar jag dem för!


    Kommentera