Igår var det kanelbullens dag. Allvarligt, vad är det för trams? Varför behöver en bulle en egen dag? För att man ska hedra den, för att den inte ska falla i glömska? Plötsligt finns det dagar för allt, känns det som.
Det gör mig både lättad och lite sur över att jag inte är anställd på en redaktion när dessa dagar inträffar. För vissa uppdrag vill man ju bara slippa: ”Idag är det kanelbullens dag, stick och prata med en bagare om kanelbullens betydelse.” Lika originellt som ”Oj, nu börjar visst Ramadan. Ska vi…åka till en skola i Rinkeby?”
Ingen vill ju köpa sådana rep av en frilansare, tänk dig: ”Hejsan, jag har en toppenidé på ett rep som jag vill sälja till er: Imorgon är det lakritstrollets dag. Jag tänkte gå till Pressbyrån och intervjua tjejen där, för de säljer ju lakrits.”
Samtidigt kunde det vara skönt att slippa var så förbannat kreativ hela tiden. Det är de anställda förunnat att göra de slappa, sköna slentrianrepen.