Frilansbyrån Doris Produktion

Såg ett intressant inslag på Gomorron Sverige nyss. Ester Pollak var där och pratade om att rapporteringen från helikopterrånet romantiserar brottet och att medierna anspelar till James Bond-filmer eller Ocean’s Eleven-trilogin. Thomas Mattson från Expressen och Anja Hildén på Rapport höll inte med, givetvis, utan tyckte att rånet var spektakulärt och att det vore skumt om medierna ignorerade det.

”Det spontant alla tänkte när de hörde om det här rånet är ‘var är Tom Cruise?’, och sen om vi skulle säga det eller inte är egentligen oväsentligt för det är dit alla associationer går”, sa Anja Hildén. Lite väl förenklande, tycker jag, och en rätt generös tolkning av begreppet konsekvensneutralitet. Klart att rånet var spektakulärt och anmärkningsvärt, men är det den enda aspekten man behöver ta upp? Som Ester Pollak sa, måste man älta att det är ett spektakulärt brott? Egentligen är det ju rätt sorgliga människor som gjort detta, sunkiga brottslingar, som troligtvis kommer åka in i finkan till slut.

Nu kanske inte jag är rätt person att prata om detta, jag är totalt ointresserad av kriminaljournalistik. På morgonen när rånet skedde kollade jag på nyheterna, dagen efter läste jag tidningen, men sen var jag helikopterrånsmätt. Så för min del så kanske vi kan prata om annat än det nu. Kanske kan mjölka lite till ur Anna Anka-historien..?

Jag och Johanna pratade om hur skönt det vore att ha ett vanligt jobb att vara mammaledig ifrån – ni vet, bara gå hem och inte behöva tänka på det alls mer förrän det var dags att gå tillbaka.

Man vill ju vara en del av Doris hela tiden förstås eftersom det är kul och viktigt, men när man är mammaledig kan det kännas lite stressigt att inte kunna koppla bort jobbet helt. Men igår gjorde vi det!

Ja, förutom att dagen började med att jag och Ines fick leka med Greta när Jojo skulle göra en intervju. Och sen gick vi förbi kontoret för att lämna av lite grejer. Men SEN, sen gjorde vi ingen nytta på hela dan, bara gled runt och var lediga, fikade, hämtade Sixten och gick hem och fikade mer. Härligt!

Fick en udda läsarreaktion apropå ett jobb om hur man maximerar promenaden :

Ska man skicka tvättfakturan till dig?

Med vänlig hälsning
K
I vanliga fall brukar jag veta precis vad jag ska svara, men inte den här gången. Vad säger man? Förslag, anyone?

Vi jobbar ju inte BARA i Doris, vi umgås ganska mycket privat också. Men det största problemet när vi hänger är väl just det, att vi har svårt att hålla oss ifrån jobbsnack. Idag sågs vi hela bunten i en lekpark i Kärran, och medan killarna och barnen njöt av sol, kaffe och allmänt barnmayhem satte vi oss i skuggan och pratade om ett jobb Johanna ska göra om tekniknostalgi.

Vi har ett eget språk i Doris, konstaterade vår inneboende Axel härom dan när han tjuvlyssnade på oss när vi hade möte. Vi har utvecklat egna benämningar på saker och ting, till exempel har ”konsumentnotiser” förkortats till ”knot” i både tal och skrift, och att korrläsa en text heter att ”pilla”.

Ja, vi har såklart skämtat snuskigt om det, att pilla. Men det finns betydligt snuskigare ord i Doris’ hemliga språk. Kan ju av anständighetsskäl inte berätta allt här, men jag vill ändå skriva en dödsruna över Snoppen, som går ur tiden alldeles strax.

Doris fick Snoppen av min exman Robban. Han hade tröttnat på den, den var gammal, ful och tog mycket plats. Så han ringde och frågade om vi ville ha den, och det ville vi gärna, vi hade bara en. Så Snoppen fraktades hem till mitt arbetsrum, där Doris huserade på den tiden. På Snoppen la vi vår hemsida (den gamla alltså, som vi gjorde själva i Iweb). Där hade vi gemensamma dokument som telefonlistor, bokföringsprogram och fakturor. Snoppen var också mitt främsta arbetsredskap i säkert ett och ett halvt år.

När vi flyttade till Paternostervägen följde Snoppen med, och blev så småningom förpassad till det lilla mötesrummet, där den mest agerade lagringsutrymme åt gamla radioreportage och backuper av olika slag.

Men nu när vi alla tre börjar jobba igen i höst och Axel behöver skrivbordet i mötesrummet är Snoppens dagar räknade. Nu ska den tömmas och slängas. Ut med det gamla in med det nya – det är en tid av förändringar i Doris’ tillvaro.

Ajöss Snoppen och tack för allt!

<

Eftersom dorisproduktion.se version 2.0 nu sett dagens ljus är vi förstås lite nyfikna på vad ni tycker om den. Fin eller ful? Rätt eller fel? Eftersom vi på Doris har för vana att blow our own horn tycker vi såklart att den är hur fin och rätt som helst, men vi vill gärna veta vad ni andra tycker. Kommentera gärna här nedanför!

Sidan är byggd av vår grymma webdesigner Agnes Günther, så ni som gillar den och kanske händelsevis behöver en egen fin sida någon gång kan ju kontakta henne! (Oj, det var nog första gången vi ägnat oss åt textreklam på Dorisbloggen. Men någon gång måste ju vara den första.)

Såg på journalisten.se att Tyra Banks startar en modetidning på nätet. Magasinet ska heta Beauty Inside & Out (väldigt originellt och provokativt). I Banks manifest ingår det bland annat att man ska hylla det unika, att veta att smart och sexig är samma sak och att sexig är något bra, att ta mer bilder, veta vilka färger som funkar och att veta när man ska klippa sig. Jag skämtar inte, kolla själva om ni inte tror mig.

Klicka på bilden för att komma till tyra.com.

Det här med att kändisar sätter sina namn på saker är tydligen inte alls alltid så lönsamt som man kan tro. Det lanseras hundratals kändisparfymer varje år i USA och många reas ut kort efter lanseringen. I Sverige försökte sig Charlotte Perrelli på att lansera en sminkserie men den floppade totalt. Bara för att kändisar säger att de gillar en blå ögonskugga så betyder det ju liksom inte att det är snyggt.

Personligen skulle jag aldrig köpa svenska kändisars prylar, det känns bara sorgligt på nåt sätt. Jag vill liksom inte se ut som Charlotte Perrelli eller lukta som Carolina Gynning. Okej, jag har köpt Glenn Strömbergs pasta, men den var ju god.

Om du vill få dig ett gott skratt rekommenderar jag att kolla in listan över kändisparfymer på wiki. Där kan man bland annat läsa att Miss Piggy, Danielle Steele och Kiss har egna parfymer och att en av Michael Jacksons parfymer hette Mystique de Michael Jackson. Det och att Tyra Banks fans vet när det är dags att klippa sig är dagens roligaste nyheter.

Även om jag har lite ångest över att den här mammaledigheten runnit iväg så fort så börjar jag verkligen känna mig pepp på att jobba igen på riktigt. Fantiserar om hur det kommer vara här i november…

Man kommer inglidande på morgonkvisten efter en krispig uppfriskande höstpromenad (solen sken den här dan fastän det var november. Eller så snöade det och vi hade satt upp adventsljusstakarna). Här på det kaffedoftande kontoret sitter Dorisarna och jobbar flitigt (eller okej, Fia har förstås inte kommit ännu), i lilla rummet sitter inhysingen Axel uppslukad av nåt viktigt radioprojekt.

Man häller upp en kopp java, sätter sig och drar igång datorn, sen har vi nog ett litet morgonmöte där vi avrapporterar jobbsaker och privatsaker, spånar lite idéer så man blir lite entusiastisk sådär.

Sen svarar man på lite mejl kanske, ringer lite och skriver lite. När man är hungrig tar man fram sin matlåda – man bestämmer själv när! och äter i lugn och ro utan att nån sliter en i byxbenen alternativt hoppar i ens knä och gör sitt bästa för att sopa ner lunchen på golvet. Man gaggar lite med Dorisarna eller bläddrar i en skvallertidning som Jojo tagit med sig.

Framåt eftermiddagen börjar man känna sig klar, man kanske till och med har lämnat ett jobb och får skicka en faktura. Sen tar man en solig (eller snöig) höstpromenad  till dagis, helt tillfredsställd efter en dags arbete.

Japp, så kommer det bli.