Frilansbyrån Doris Produktion

Det är ju oundvikligt att man upprepar sig lite ibland här, en del saker är ju återkommande i en journalists vardag, och man måste ju få gnälla nån gång. Ämnet för dagen är dåliga pressisar.

 
(Först kanske jag ska inflika att detta skrivs minuterna innan jag äter lunch, och det faktum att jag inte fått något i magen sen morgonfilen kan ha påverkat mitt humör. Blogginlägget bör läsas i ljuset av denna information.)

 
Johanna har redan ondgjort sig över fenomenet dåliga pressisar, och jag kan inte annat än hålla med, samt tillägga följande undran: varför hajar inte pressisar när de får gratis reklam för sitt företag? Jag har bett flera olika glassbolag om produktbilder till ett reportage jag håller på med. Produktbilder = gratis reklam, det hajar ju vem som helst. Utom GB:s och Siaglass pressisar.

 
GB:s pressis har varit helt hopplös – varit svårfåtagen på, gett mig fel inloggningsuppgifter till bildbanken, hänvisat till en person som inte finns. Två andra personer på GB verkar för övrigt inte heller existera/jobba kvar, trots att de står som kontaktpersoner på hemsidan.
Observera att jag inte försökt få ut deras interna hemliga glassrecept eller lönestatistik eller vad som nu kan vara känsligt, det är deras REKLAMBILDER som jag vill publicera HELT GRATIS! Jag har efter tre veckor fortfarande inte fått några produktbilder.

 
Men Siaglass’ bemötande var nog ännu konstigare. När jag mejlade pressisen med en förfrågan om bilder svarade han att de tyvärr inte hade möjlighet att hjälpa mig (!). Jag svarade att ojoj, det var ju synd att inte Siaglass skulle bli representerade, för att han skulle fatta att de missade något. Då fick jag goddag yxskaft-svaret

 
”Ring Rolf han har ett eget story Arlin”.

 
Hmm.

Just nu sitter Sofia och färdigställer en pengatext som jag ska korrläsa. Jag sitter med Ines i knät och bloggar, dricker kaffe och äter en frukostmacka. Sofia lyssnar på REM, nostalgifaktorn slår i taket.

Axel (www.naver.se) kanske droppar in snart, om en timme kommer Johanna och Greta för att prata sommarplanering och notisskrivande. Sen kommer vår webdesigner Agnes (www.agnesgunther.com) vid tolv för ett lunchmöte om hemsidan som ska fräschas upp.

Det är en soft fredag på jobbet, och jag undrar som vanligt: vem har det så bra som vi?

Det var bara det jag ville säga.

”Ta det lugnt mamma, Vanish klarar fläckarna!” står det med stora rosa bokstäver i en annons i en föräldratidning. På bilden bredvid flinar en liten flicka i en fin broderad tröja full av blåbärsfläckar. Tydligen har man som mamma gått runt och bekymrat sig mycket över vad man ska göra med alla dessa fläckar, antagligen håller lilla mamma på att bryta ihop. Men hennes bästa vän Vanish klarar biffen. Puh!

Några sidor längre bak finns en annons för en bok där barn lär sig bokstäver med hjälp av bilord – a som i Alfa Romeo, AC och aluminiumfälgar. ”Den här boken är toppen! Viktig för killar som ska börja lära sig läsa”, säger annonsen. Givetvis vet en femårig grabb vad en automatlåda är innan han kan bokstaven a, medan en flicka väl borde ha en sminkbokstavsbok – ansiktslotion, Biotherm, concealer…

Det är verkligen helt absurt att det här med att få barn också tycks innebära att man reser i tiden. Helt plötsligt lever jag, Adam och Greta på 50-talet. Män ska vara män och kvinnor riktiga kvinns – ett flickebarn ska ha rosa, mamman är den primära föräldern och pappan får applåder av bvc-personalen om han följer med när lillan ska vaccineras. Häromdan frågade en annan mamma mig om Greta var en pojke, G hade en röd body på sig och ”pojkar får ju ha rött på sig nu för tiden”. Vad bra att det blivit tillåtet av klädpolisen. Antar att pojkbebisar med röda kläder förut räknades som transpersoner, eller?

Folk som i alla andra sammanhang är feminister och för jämställdhet i samhället blir som förbytta när de får barn. Mamman ska bestämma och pappan är underbar om han vill vara ledig nån liten månad med sitt eget barn. Jag har fått höra att jag är snäll som vill dela föräldraledigheten 50/50 med min snubbe, som om det bara var mitt beslut. Jag är alltså boss över föräldramånaderna och tänker dela upp dem som jag vill.

Ibland kan man fråga sig varför vi inte uppnått ett totalt jämlikt samhälle än, hur vi 2009 fortfarande kan ha stora löneklyftor och skolor där pojkar är stökiga och flickor duktiga. Men när man blir förälder förstår man varför. Alla barn uppfostras ju fortfarande på 50-talet.