Frilansbyrån Doris Produktion

När jag och Fia var på JMK härom veckan och föreläste för avgångsklasserna om frilanseri pratade vi lite om frilansmyterna man gick på när man gick i skolan. Till exempel trodde vi att man aldrig kunde sälja in ett jobb genom att skicka ett mejl istället för att ringa, eller att man aldrig kunde pitcha en idé till en redaktör utan att bli bestulen på den (hur ska man göra då, ringa och säga ?jag har en idé, men vad säger jag inte förrän du lovat att köpa reportaget??)

Men den största myten är ändå den om att man straffar ut sig i journalistvärlden genom att ta ett horigt uppdrag. Det vi fick höra på JMK var att om man skriver en copytext för ett företag kan man glömma att jobba inom seriös media igen. Men vafan, vem håller reda på sånt?

Nu är vi inte så himla horiga – det har hänt att vi har skrivit för såna där tidningar vars enda egentliga syfte är att kränga annonser, men det är ju ändå redaktionellt material det handlar om. Vi har jobbat för organisationer, men det är ?snälla? organisationer som Rädda Barnen och Scouterna, inte Motormännens Riksförbund direkt.
Men ändå, om vi nu hade skrivit i Volvos interntidning, skulle SR få reda på det nästa gång vi försöker sälja in ett rep till dem? Knappast. Skulle de bry sig? Troligen inte.

Jag menar inte att det är okej att sälja sig till företag och skriva reklamtexter, jag menar bara att ingen kommer att bry sig. I Doris låter vi vårt eget samvete sätta gränserna, och det funkar så bra så.

50 centimeter, 3390 gram och skrattgropar. I fredags halv tio på kvällen slank fantastiska lilla Ines ut, Anna och Jonathans dotter, Morris och Sixtens lillasyster. Allt gick enligt modern som på räls och hela familjen är hemma i Kärrtorp igen sedan ett par dagar.



Två och ett halvt dygn blev det alltså mellan dom fina Dorisflickorna, och det gör inte så mycket att jag sitter här i min ensamhet på kontoret när jag har två alldeles nya små ungar att glädja mig åt.

Enligt den senaste rapporten äter Ines som en häst, sover som en stock och bajsar som… en som bajsar jättemycket. Allt är som det ska alltså. Och lilla Greta är nu hemma i Solna med sina föräldrar och har hållit dem vakna hela natten. Allt är som det ska alltså! Bäbisfeber i Doris!

Igår morse kvart i fyra föddes Greta, Johanna och Adams fantastiskt fina lilla dotter! 3145 gram lätt, 51 centimeter kort och alldeles underbar förstås! Hela familjen mår enligt rapporter alldeles utmärkt.



Anna säger att Greta är en sån med flätor och glasögon, som
Inga Sörman i magister Flykt ungefär. Jag tror att hon får filmlockar och sängkammarblick à la Greta Garbo.

Å vad vi längtar efter att få träffa den alldeles färska Dorisbäbisen (det är säsong för dem nu – nästa levereras inom kort) och hennes fina föräldrar!

Woho!