Frilansbyrån Doris Produktion

Apropå föregående inlägg, i mitt huvud är det allt annat än sommartorka. Snarare ett ständigt strilande sommarregn av idéer och tankar. Medan mina Doriskollegor har jobbat mycket och längtar efter semester har jag varit ledig i femhundra evigheter och längtar efter att jobba.

Jag sitter i sommarsköna Torekov, på alldeles lagom långt avstånd från nyrika sommargäster i badrockar som på bred stockholmska pratar viktiga affärer i skinande mobiltelefoner. Lata dagar med sol, familj och klippbad. Alla förutsättningar för supersoftande. Så plötsligt hoppar en liten duracellkanin in i min understimulerade hjärna. Kanske kan jag skriva om solbränna? En artikelserie om gräsklippning? Vad sägs om att granska badbryggebyggen? Dåliga sommaridéer staplas på varandra och jag börjar rastlöst tvivla på om Doris verkligen vill ha mig till hösten samtidigt som jag vänder mig till pappa och frågar om vi ska ha lite frågesport om dagsaktuella händelser innan vi fortsätter att måla om huset.

Så en kväll sitter en sommargäst på terrassen och levererar värsta scoopet över ett glas rödvin. Tankarna klarnar och jag längtar mer än någonsin efter Dorishöst. Fortsättning följer.

Ja, inte i nyhetsvärlden alltså. Rättegången mot Anders Eklund pågår, Karadzic är gripen, liksom riksskurken Clark Olofsson – sidan 3,4,5,6,7,8,9,10 och mitten.

Jag menar i mitt huvud, där är det sommartorka. Inget känns bra att blogga om, så jag gör en lista på allt jag ser fram emot just nu:

– Drygt två veckor kvar på världens näst trevligaste arbetsplats TT Spektra.
– En veckas semester med familjen.
– Sofia börjar äntligen – ÄNTLIGEN – jobba med Doris på riktigt i höst.
– Vi ska inleda hösten med att måla om och piffa lite här på kontoret. En sväng till IKEA kanske, om jag har tur.
– Vi har ett par jobb inbokade inför hösten, och ett par bra idéer som ska ut, så vi börjar inte från scratch som tidigare höstar.
– Jag och Johanna ska till Lyon i november och skriva om scouterna (fast vi kommer båda vara höggravida och glida runt som två svettiga spärrballonger…).
– Jul blir det alltid efter hösten.
– Sen kommer det två nya bebisar till Doris, inalles fem!

Det var allt, nu ska jag betala lite räkningar, fixa momsen och hoja hem!

Anna och jag har bytt sida för en sommar, vi vickar på featureredaktionen på TT Spektra och agerar redaktörer till andra frilansare. Det är väldigt fascinerande att se hur andra beter sig och vilken typ av grejer de lämnar ifrån sig.

En grej som man slås av som redaktör är att det inte borde vara så svårt att vara en älskad frilansjournalist. ”Lämna det du sagt att du ska lämna på den dagen ni kommit överens om så är du en av de duktigaste frilansarna” sa vår kollega Kristin i dag. Och det är faktiskt sant, för så många skribenter lämnar sent, lämnar texter som inte funkar eller är slarvigt skrivna. Man måste kolla stavfel och faktafel, fixa nya bilder och ringa och påminna slarvers om att de är sena.

Värst var det för Anna, när hon ringde en tjej på dagen för deadline för att kolla var en text var. ”Jag orkade inte skriva den i går, så du får den senare i dag” var svaret. Jag håller just nu på att tampas med en kille som lämnat en text som mest består av hans egna betraktelser. Det enda citatet i texten är från en person utan namn och när jag bad frilansaren om namnet så sa han att det var bäst att jag plockade bort citatet om personen behövde namnges. Så nu ska jag skriva om hans text och göra nya intervjuer.

Doris har aldrig spräckt en deadline. Vi har aldrig lämnat något som uppdragsgivaren hört av sig om och sagt ”njae, det här funkar inte” eller ”var är det där som vi bad om att få?”. Allt vi har gjort har publicerats. Så vi måste helt enkelt vara jäkligt duktiga frilansare.