Frilansbyrån Doris Produktion

Vi har väntat och väntat, men nu är hon äntligen här! Molly Hallonsten, välkommen till världen! Såhär förfärad ser hon ut i sin mormors famn.



Fia och Jonas fick först vänta i 40 veckor till det beräknade datumet för Mollys (eller Otis, som hon hette då) ankomstdag. Sen fick de vänta i 16 dagar till. Sen fick vi andra vänta i ytterligare ett och ett halvt dygn innan vi fick höra nåt.

Så kom äntligen ett sms från Fia: Det blev en flicka! Förlossningen blev lite dramatisk, Molly mådde inte så bra när hon kom ut. Nu är det bättre men lilla familjen blir kvar på sjukan ett par dagar för observation.

Nu är vi så nyfikna, vi vill se, hålla, klämma, sniffa och lära känna. Längtar tills Fia och Molly kommer och lunchar hos oss på Doriskontoret.

Och: Det bästa: Hon kom på min födelsedag! ”Molly Anna Hallonsten”, vad tror ni?

Jag har sett vintern! Var i fjällen i förra veckan och kan meddela att det finns snö i Sverige, bara inte här nere i södern.

Vi körde halva natten för att få en extra dag i backen men det första som hände när vi ställt oss i liftkön var att elen i hela Sälen dog. Det var inte en så jättedramatisk upplevelse, vi gick och tog en öl och åt kalla baconsnacks och reservaggregatet körde runt sittliften ett varv så att alla som satt fast uppe i den kunde komma ner.

Nej, det skumma var att jag senare på kvällen blev telefontrackad av kompisar och familj som undrade hur jag mådde, hade jag fastnat i liften i en timme? Tydligen hade nyhetsredaktionerna i Stockholm snabbt fått nys om strömavbrottet och kablade ut dramatiska bilder på barn som satt och frös i en lift. Jag gissar på att nån nyhetschef var i området och kastade sig på telefonen för att berätta om el-skandalen i Dalarna.

Det där är ett exempel på en grej som jag fram tills förra sommaren trodde var en myt – att nästan allt i medierna har en Stockholmsvinkel. Jag har alltid avfärdat det och sagt att det bara är lite fler nyheter om huvudstaden och det är naturligt för det är ändå många som bor här.

Men det är först när jag bott i andra delar av Sverige som jag insett hur extremt det är. På tidningarnas sportsidor är det Djurgården, AIK och Hammarby för hela slanten, lokala tv-nyhetssändningar är ofta ABC trots att man är många mil från 08-området och trängselskatten ältas dag som natt.

Jag inser att jag låter som en naiv fjant just nu, snacka om att slå in öppna dörrar. Fia (som är från Skåne) och min halländska kille Adam kommer säkert att håna mig (han har fortfarande inte slutat tracka mig för att jag inte visste att Halmstad låg vid kusten). Men så får det vara, jag var blind men nu kan jag se (eller vad det nu är som kristna brukar säga). Sorry för medieutbudet, lantisar!

Efter tre år på journalisthögskolan lever man i villfarelsen att man är en mediekritiker av stora mått. Naturligtvis ser man igenom alla artiklar som bara vill sälja trams, man förstår när något är överdrivet, man ser förbi dåliga inklippsbilder och fattar att materialet egentligen inte håller för en treminutare, man går inte på de fula journalisttricken som bara appellerar till ens känslor… man är ju SKOLAD.

Häromdagen sa Jonas ”kan vi inte slänga ut alla de där gravidtidningarna?”. En journalist som snart ska ha barn har såklart en tendens att samla på sig sjukt mycket tidningar i ämnet. Oförstående frågade jag varför denna källa till enorma mängder av onödig men underhållande information behövde försvinna från vårt hem. ”Jo, för att vi börjar ju tro på det som står i dem och då blir vi bara osäkra på om vi gör fel för att vi inte följer tidningarnas råd hela tiden”.

Fnys. Skulle jag helt okritiskt tro på ”tio råd för en gladare bebis”, ”så kommer du ur förlossningsdepressionen i fem enkla steg” och ”inköpsmåsten i spädbarnshemmet”? I don’t think so. Jag är ju SKOLAD. Jag ser igenom sånt trams och tar bara åt mig det jag behöver. Tänkte jag.

Sen tänkte jag igen. Det jag har framför mig har jag aldrig gjort förut och har ingen aning om hur det är. För att åtminstone få en illusion av kontroll i min förvirring skapar jag mig en bild av det som komma skall. Jag suger åt mig som en svamp. Klart som fan att jag tar åt mig av det som står i de glossiga magasinen. Klart att jag kommer att tro att min bebis är ledsen enbart av den anledningen att jag inte följt de tio råden för en gladare bebis.

Journalister har verkligen sjukt mycket makt.