Frilansbyrån Doris Produktion

Idag läser jag i Expressen att Tommy Körberg är knäckt av sin dolda sjukdom – sömnlöshet. Det skulle vara kul att se statistik över hur ofta kvällsisarna använder mallen ”Vanlig XX kan vara dold sjukdom” på löpet. (Eller, varannan gång är det av någon anledning ”dold kvinnosjukdom” det varnas för.) Sen kan man bara byta ut XX mot valfritt ord, tex de uppenbara ”hosta”, ”huvudvärk”, ”magont”, eller mer subtila ”oro” eller ”rastlöshet” kanske.

Det är tydligt att alla dessa dolda sjukdomar dykt upp under de senaste två åren, innan dess såg man inte till dem, i alla fall inte på löpet. Jag hajar ju syftet: de potentiella läsarena/köparna av lösnummer ska tänka ”Hhh! Jag HAR ju faktiskt ont i huvudet!” och rusa in och köpa ett ex av tidningen. Men ändå, vart kom alla sjukdomarna ifrån? Hur mycket kan man anpassa omvärlden efter tabloidformatet?

Jag tänker inte försöka analysera det här djupare än såhär, eller dra några växlar på det otrygga samhällsklimatet i övrigt. Bara konstatera att det är ett ganska nytt och högst märkligt fenomen. Här är ett axplock från de senaste veckornas skörd:

Oro kan vara dold sjukdom – Expressen
Ångest och oro kan vara dold sjukdom – Stockholm City
Evig nästäppa kan vara dold sjukdom – Aftonbladet
Svår mensvärk kan vara dold sjukdom – Östran
En av tio kvinnor lider av dold sjukdom – Sydsvenskan

Så – vilken sjukdom lider du av? Jag lider av mystisk hunger strax före lunch varje dag – säkert en Dold Sjukdom.

Jag har visst råkat bli inlasad av misstag på Radio Gotland. Synd bara att jag har ett jobb och att det är en liten snutt hav mellan mitt hem och mina förtursvik. Men det kanske kan vara bra för er att se ett inlasnings-besked, om ni vill veta vad ni ska leta efter i brevlådan.

Så var det plötsligt 2008. Fortfarande efter nästan 29 år i livet blir jag lika chockad varje gång det blir nytt år. What? 2008? Det låter ju som värsta spejsade framtidsåret?

När jag och och min barndomsbästis Ylva lekte med Barbie någon gång i slutet av åttiotalet gjorde vi en väldigt cool och spejsad framtidsmelodifestival där vi klädde och sminkade alla våra barbisar och sindysar i aluminiumfolieinspirerade silver-outfits och ställde upp dem på en scen som såg ut som ett rymdskepp gjort av kuddar. Vi fotograferade med min nya kamera och bildbeviset finns hemma i ett album. På skylten över scenen står det tydligt textat ”Eurovision Song Contest 1997”. 1997! Det var det mest spejsade framtidsår vi kunde uppbåda i våra vildaste fantasier. När jag tänker på att min åttiotalshjärna inte ens klarade av att se in i nästa millennium känns det inte lika konstigt att jag blir chockad av att det nu är 2008.

Tur i alla fall att chockerna kommer i etapper, om någon hade berättat för mig den där gången för tjugo år sen när jag satt och klädde Barbie i stanniol att jag år 2008 skulle vara journalist, ha eget företag, få barn och bo i Stockholm hade jag ju dött av chock. Eller så skulle jag bara acceptera att jag trots allt skulle bli vuxen om en tidsrymd som kändes som ungefär tvåtusen år.

Det är inte längesen som Doris var en spejsad framtidsdröm i våra begränsade små tidigt-tvåtusentals-hjärnor och på något vis känns det väldigt 2008 att vi köper skrivare till kontoret och har Svennis på intervjulistan. Med risk för att upprepa hyllningarna i förra inlägget måste jag säga att jag är sjukt stolt över mina kollegor som gjort Doris till en spejsad stanniolglänsande framtidsverklighet!