Frilansbyrån Doris Produktion

Åååh, nu känner jag mig sådär sjukt mallig över Doris igen! Idag har jag ÄNTLIGEN installerat bredband på vårt kontor. Jag gjorde en kopp kaffe, satte mig vid datorn, och kände mig helt gråtfärdig av lycka över vårt Doris.

Det här året har det hänt så mycket. Jag har ju varit mamma”ledig” nästan hela året, men har ändå följt Doris utveckling på nära håll:

Vi har fått nya bra uppdragsgivare – mest stolta är vi över TT Spektra som vi skriver mer och mer för, men vi har också fördjupat samarbetet med de uppdragsgivare vi redan hade (utom en som gick i konkurs, men det var faktiskt inte vårt fel!). OTW är en annan stor ny uppdragsgivare, som Johanna gör tester till Metro för.

Vi har fixat en lokal! Äntligen ett jobb att gå till, slut på telefonintervjuer i morgonrock samtidigt som man sorterar tvätt. Här finns allt vi behöver, plus hög mysfaktor. Gångavstånd från mig och Fia.

Vi har lärt oss sjukt mycket! Nu vet vi vilka reportageidéer som går hem vart, vem på redaktionen man ska prata med, hur man säljer in sina idéer… Vi har fått kött på benen och blivit lite kaxigare.

Nästa år kommer Fia att vara mammaledig, och jag och Johanna jobbar på under våren. Till hösten blir vi förhoppningsvis tre till slut! Jag känner mig lite ensam här på kontoret nu när det blir mörkt, saknar mina partners.

Woho!

Är det nån mer än jag som lagt märke till att varje arbetsplats verkar ha en bajstoalett? Ett dass dit alla går för att göra number 2. Det är som en tyst överenskommelse att på toan vid receptionen får man bara slå en drill men toaletten inne på lagret är skittoan.

Så var det på Radio Stockholm, på Studio ett, på Radio Gotland, på Upsala Nya Tidning och på Aftonbladet. Så är det även nu på OTW, där jag sitter på halvtid och gör mina tekniktester till Metro.

Toaletten för de stora behoven har vissa drag gemensamt. Den ligger alltid lite avskilt och är ofta arbetsplatsens handikapptoalett. Antar att det beror på att folk vill ha en större toalett för nummer två men det känns lite taskigt mot alla stackars rörelsehindrade vars toa alltid luktar skit.

Okej, det kanske är konstigt att skriva ett blogginlägg om detta. Men jag gör det för att jag hoppas att så många som möjligt på OTW läser min blogg. För bajstoan på OTW är nämligen den toaletten som ligger närmast mitt skrivbord. Det hymlas inte med att detta är bajstoan, det ligger till och med en hög tidningar bredvid dasset.

Problemet med detta är inte att det luktar eller så utan att folk som använder bajstoan ogenerat lämnar den utan att sopa igen spåren efter sig. Så detta blogginlägg är en vädjan till alla bajsare på OTW, faktiskt till alla som använder sin arbetsplats bajstoa. Snälla, snäääällllaa – lär er använda toaborsten!

Nästa blogginlägg kommer att handla om Doris och media och sånt, kände bara att en vädjan var på sin plats.

Det här är ett till gnälligt blogginlägg om hur illa behandlade vi frilansare blir. Men det är så himla orättvist att folk som är skyldiga oss pengar inte betalar! Det händer kanske varannan-var tredje gång man skickar ut en faktura att den inte betalas i tid. Om vi hade mer pengar skulle det kanske inte spela så stor roll, men jag hade faktiskt räknat med det här senaste arvodet till julklappsbudgeten.

Jag antar att folk inte bara skiter i att betala. Det finns alltid en anledning, typ ”vi har inte registrerat att din faktura har kommit in”, eller ”vår ekonomiavdelning är väldigt ansträngd”. Men alltså, de skulle ju knappast låta bli att betala elräkningen med motiveringen ”vi har inte noterat att ni har skickat nån elräkning till oss den här månaden”.

Egentligen är det inte bara pengarna som gör att jag får magsår av det här. Det är också känslan av maktlöshet. En gång var en faktura flera månader försenad. Till slut tröttnade jag och skickade en ny faktura med dröjsmålsränta. Nu jävlar, det här ska svida! Jag räknade och räknade, och kom fram till att de var skyldiga mig… 161.50! Snacka om tandlöst vapen. Jag skämdes nästan när jag skickade ut den, kände mig som en riktig paragrafryttare.

Det är helt och hållet köparnas marknad – om jag skulle låta bli att leverera en text skulle jag inte få några fler uppdrag. Vad som skulle hända om jag skickade ut en påminnelseräkning med 50 spänns påminnelseavgift…? Hmm…