Frilansbyrån Doris Produktion

Förmodligen känner varenda kotte som besöker den stora galna fantastiska staden New York en liten gnutta avund för att de själva inte bor där. För mig var känslan omedelbar, jag ville flytta bums och inte bara stanna en ynka liten vecka. Jag dansade gatorna fram och sjöng som Liza – I want to be a part of it, New York, New York! Da da dadada…

Men efter några dagar kom jag på en och annan anledning till att jag trots allt inte ville bo i staden som aldrig sover. Horder av turister, buller, skräpmat, köer och gratistidningar. Dessa obegripliga gratistidningar.

Precis som i Stockholm trängs sjukt många tidningsställ vid varenda tunnelbanestation och man kan plocka åt sig en rejäl samling nyheter på väg till spärrarna. Men där slutar likheterna. Gratistidningarna i New York ser ut som typ alla andra tidningar i anglosaxiska länder – nästan bara text! Helt obegripligt. En liten liten bild i ena hörnet och sen en text på sådär 8-9000 tecken oavsett vad det handlar om! Brand i en lägenhet, 8000 tecken tack. Vilket skämt! Det går ju inte läsa.

I Sverige gnäller vi över snuttifiering och att viktiga ämnen trängs ihop och kortas ner när tabloidformatet tar över. I New York verkar problemet vara det omvända, broadsheet-sida upp och broadsheet-sida ner fylls med nonsens som ingen orkar läsa. Det enda undantaget är en svensk världsuccé – Metro. Själv har jag väl gnällt ungefär en miljard gånger över Metros överdrivet lättsamma layout och förenklade tilltal, men i jämförelse med resten av det stora äpplets gratisutbud – vilken lättsam förenklad lycka de gröna rubrikerna skänker…

Idag håller jag på att packa för fullt, jag flyttar till Gotland över sommaren och ska jobba på Radio Gotland och göra lite Dorisknäck därifrån också.

Jag sökte bara sommarvik på lokalradion den här sommaren, jag kände att jag ville jobba ute i landet nån gång innan jag blir utlasad (vilket jag blir i höst). Jag skrev i alla mina ansökningar att jag är ett stort fan av lokalradion och det var inte enbart fjäsk, jag diggar faktiskt lokala P4. Många av stationerna har 80-90 procentiga lyssnarsiffror, i Blekinge är det fler som lyssnar på P4 varje dag än dricker mjölk.

Det är lätt att dissa lokalradion och det har pågått en hätsk debatt om lokalradions vara eller icke vara i Journalisten. En reporter på SvD:s Näringsliv skrev ett inlägg där han sa att man borde lägga ner hela skiten, vem bryr sig om de löjliga ämnen som P4 rapporterar om.

Visst, det är en massa skit i lokalradion. Jag kände mig störtlöjlig när jag stod och delade ut godis till stockholmarna på Vänlighetens dag och jag vet att mitt inslag där jag hjälpte en elektriker byta glödlampor på Raoul Wallenbergs torg inte kommer ge mig Stora Journalistpriset. Men ibland är det väl okej att göra nåt lite roligt i radio? Eller göra ett inslag om en väldigt väldigt liten händelse? För om inte public service-medierna gör det, vem kommer göra det då? Inte SvD:s Näringsliv, i alla fall.

På temat lokalradio vill jag lägga till en grej till mitt förra blogginlägg om SR Metropol. En gammal kollega kontaktade mig efter det blogginlägget och det visade sig att jag faktiskt hade lyckats missa en hel del guldkorn i den nya kanalen. Så ge inte upp om dem än utan ratta in Metropol Morgon eller Metropol Ute, det är i alla fall mina två favvosar på 93,8.

Trevlig sommar!

”Jag och Sofia har pratat om att vi nog inte vill ha kvar dig i Doris”, sa Johanna. ”Vi tycker inte att du bidrar med något längre. Vi kör hellre vidare utan dig.”

Jag kände hur paniken steg. Inte egentligen för att jag nu inte hade något att återvända till efter mammaledigheten, eller för att mitt älskade företag gått åt skogen, utan främst för att jag hade svikit mina vänner, kollegor och Sixtens gudmorsor. Hur visste jag inte.

Här nånstans vaknar jag, med hjärtklappning… Varför drömde jag så? För att jag lovat att betala fakturan till webbhotellet innan jag åkte till landet? Eller för att de säljmejlsutkast jag lämnat på skrivbordet till Johanna och Sofia var helt ofullständiga? Eller för att jag inte lyckas ringa Johanna för att höra hur det går med TT-jobbet eftersom jag inte har nån mottagning alls på landet?

Meningen är att jag ska vara mammaledig, men jag kan naturligtvis inte hålla tassarna borta från Doirs ändå. Och innan Sixten föddes sa jag kaxigt att självklart kunde jag jobba lite ändå, vid sidan om. Nyfödda barn sover ju så mycket. Eller? Vilka fan är det som ”skriver en bok medan bebisen sover”? Läste en intervju med Anna Wahlgren, där hon sa att hon aldrig har jobbat utanför hemmet, men ändå försörjt nio barn… Kör hon fortfarande med brännvinssudden eller? Sixten ligger då inte och sover bara för att jag ska skriva ett blogginlägg.

… Så nu sitter jag här och skriver med ett pekfinger samtidigt som Sixten hoppar i mitt knä. Och hur ska det gå när jag ska göra en intervju, är det okej att plocka fram brännvinssudden då?