Frilansbyrån Doris Produktion

Nu har Doris funnits på riktigt en hel höst. Vi gick från våra trygga sommarvik på radion, med fasta arbetstider och tillgång till all utrustning och alla arkiv, rakt ut i… ingenting egentligen.

I höstas när vi drog igång var Doris bara en fantasi, en lång idélista nedklottrad under många inspirerande rödvinskvällar. Och det var nog svårare än vi trodde att komma igång. Dessutom behövde vi så många kaffepauser.
Vi satte upp bilder på väggarna på vårt lilla kontor här i Kärrtorp, och en almanacka där vi noga skrev in allt som hände (”Johanna till tandläkaren”, ”Anna till mödravårdscentralen”) för att känna oss upptagna.
Johanna tittade på mig och sa: det här är precis som när vi lekte kontor som barn. Fast på riktigt. Det kändes overkligt, men spännande. Vi sålde en del, men inte tillräckligt. Vissa dagar, när vi tagit emot vårt tionde ”tack men nej tack” från en redaktion, kändes det som om Doris aldrig skulle bära. Då skickade Johanna ett mejl till mig:

”Fatta vad bra det är att vi gjort allt själva?! Vi har gjort loggan själva, byggt upp en hel hemsida från scratch, skapat ett kontaktnät och knutit en massa redaktioner till oss. På mindre än två månader har vi gjort allt detta och Doris har sammanlagt spenderat 521 kronor och 50 öre. Jag gillar känslan man får i magen av det här, du och jag och Fia har själva gjort det här. Hurra för oss!”

Och nu har vi fått rutin på det mesta tycker jag. Doris har gott om jobb (nästan för mycket ibland faktiskt!), och det går att leva på vårt lilla bolag. Flera gånger har jag fått tacka nej till att hoppa in som vikarie på radion för att jag inte har hunnit. Det känns lyxigt, att kunna prioritera Doris, det är så det ska vara. Och idag när jag och Johanna satt och uppdaterade bokföringen och bläddrade bland fakturorna insåg jag hur mycket vi faktiskt har hunnit göra den här hösten. Nu finns Doris på riktigt. Jag instämmer med Johanna: Hurra för oss! Gott nytt år!

God jul och gott nytt år!

Anna, Sofia och jag har haft så fullt upp på sistone så vi inte hunnit blogga på mer än en månad. Men nu är julstöket över och vi har kan återgå till vardagen i Kärrtorp.

Anna och jag håller på med ett ljudinstallationsprojekt för Rädda Barnen just nu. Nästa vecka ska vi träffa tre ungdomar och med hjälp av dem uppdatera Rädda Barnens utställning Efter tsunamin. Utöver detta har vi flera andra spännande grejer på gång. Sofia är i Honduras över jul och nyår, hon hälsar på sin syster och gör flera roliga jobb när hon ändå är där.

2006 har varit ett fantastiskt år för Doris, det var då vi blev till. Men det är ändå bara början, nästa år kommer mycket att hända.