Frilansbyrån Doris Produktion

Jag har precis börjat med research inför ett jobb om krisen på Sveriges civilingenjörsutbildningar, på sina håll har antalet sökande minskat med hundratals procent och KTH tvingas ta in studenter med bristande kunskaper. På vissa högskoleingenjörsutbildningar har folk med 0,1-0,2 på högskoleprovet blivit antagna.

Det är ju kul för dessa personer att de kommer in på högskolan, men kan man verkligen vänta sig att nån som inte klarar högskoleprovsmatten ska kunna lära sig mer avancerad matematik? MÅSTE varenda jeppe verkligen gå på universitetet? Jag har själv tagit en hel del onödiga ”jag är nitton och vill inte jobba”-kurser (Danska – språk och kultur var ju förstås livsavgörande).

Men om det inte är nördar som fyller KTH:s korridorer – vart har de tagit vägen? Var är alla taniga mattesnillen från ens högstadieklass som alla visste skulle syssla med programmering i framtiden? De kanske insåg att om de var med i en dokusåpa så skulle de ha lättare att få jobb än om de utbildade sig.

Äntligen! Jag är med och jobbar i Doris!

Efter veckor av distanssamarbete via msn, sms och andra hightech-prylar är jag på plats och får tycka saker på riktigt. Sen ska jag ju i och för sig tillbaka till mitt ”riktiga” jobb på måndag, men jag är glad så länge min Dorislycka varar.

Tur att Anna och Johanna är kompetenta kompanjoner så att Doris klarar sig även i min frånvaro…

Nu är jag äntligen frisk, har lärt mig att jag inte ska pussa på gulliga och snoriga syskonbarn. Men vad blir jag frisk till? Möten. Möten, möten, möten så långt ögat kan nå.

Men möten är något bra faktiskt, de innebär förändring och att något händer.

I morgon är det möte på tidningen Campus, på fredag är det möte med jurist som ska granska kompanjonavtalet och sen är det ett fredagseftermiddagsdorismöte, som vi ska ägna åt vår hemsida.

Hoppas att Fia är nöjd med det jag skrev om henne, hon kan inte förneka att hon är en orädd skåning.

Johanna är sjuk idag. Jag har redan ringt henne fyra gånger före lunch.

Sitter och bråkar med hemsideprogrammet för mig själv. Lyssnar på Sabbath och kämpar med skryt-om-oss-bitarna, phu…

Hej. Eller säger man hej när man bloggar?

Anna och jag sitter och leker med vårt webbprogram och skapar den här fantastiska bloggen.

Idag var jag sen, Anna säger att jag är det jämt men det är inte sant. Idag var det inte mitt fel, jag hade inga kontanter till att betala tunnelbanan med och alla bankomater var det vajsing på.

Men till slut kom jag hit, vid halv elva, och hade köpt apelsinjuice till Boggi, Annas bulle i ugnen.

Dags för morgonmöte nu!