Du har kommit till Doris automatiska telefonsvarare. Vi kan inte svara just nu för vi
1) snickrar på sommarstugan
2) ligger på playan
3) chillar på västkusten
och
4) sommarjobbar.
Behöver du få tag på oss får du gärna maila. Hörs i höst!
Men vart tog sommaren vägen?
Men snart ska jag börja blogga igen.
…så Fia och jag lunchar ute i solen.
Tidningen Dagen har hamnat i blåsväder efter att ha avböjt att publicera en annons för ett ungdomsläger i Riks EKHOs regi – Riksförbundet Ekumeniska grupperna för kristna hbtq-personer. ”En annons om utlevd homosexualitet passar inte i Dagen”, är chefredaktör Elisabeth Sandlunds motivering.
Ett minst sagt klantigt och homofobt uttalande, och ett agerande som belyser vilka Dagens målgrupp egentligen är. För det är av hänsyn till läsarna som de avvisar annonsen. I P1-morgon i måndags sa hon att, förutom själva principen med ”utlevd homosexualitet”, så upprörs Dagens ledning och läsare av att det i annonsen står att ”30 års kamp lönar sig”. Det anspelar alltså på kampen för att homosexuella ska få gifta sig och den utvecklingen är inget som de på Dagen är lyckliga över. Snarare är det ett beslut som leder till ”stor bestörtning och sorg hos oss”. Hon säger däremot i P1-morgon att Dagen tidigare stött homosexuella i ”den svåra brottningskamp” som de för eftersom de försöker få bukt med sin sexualitet. Istället för ett EKHO-läger tycker Elisabeth Sandlund att hbtq-personer kan diskutera sin sexualitet med själavårdare och se om de kan välja en annan väg än att leva ut den. Exempelvis leva i celibat.
Jag svär, hon sa detta. Jag har inte hittat på det.
Bakom frågan om homosexualitetens utlevelse (det är ett så sjukt uttryck) ligger en pressetisk fråga tycker jag. Visst, det är ingen rättighet att få publicera en annons. Och annonserna är inte redaktionellt material. Men när Dagens opinionsredaktör Thomas Österberg försvarar beslutet genom att säga att ”Nykterhetsbladet nekar alkoholreklam, Vänsterpartiet tar inte gärna in annonser för Moderaterna.” så blir det väl ändå lite fel. På Dagens hemsida kan man läsa att tidningen är ”Obunden på kristen grund”. Ordet obunden är inte något man bara kan slänga sig med, jag tror till exempel inte att Västerpartiets tidning anser sig vara obunden. Svenska Dagbladet, obunden moderat, skulle inte kunna avvisa en annons från Socialdemokraterna och komma undan med det. De har nämligen sagt klart och tydligt att de inte ska ta ställning, de är obundna, och får moderaterna annonsutrymme så måste även sossarna få det.
Så visst, Elisabeth Sandlund och Thomas Österberg, ni kan välja att strunta i vilka annonser och ämnen ni vill. Men säg då inte att ni är obundna. Jag föreslår att ni kallar er bundet bigotta med kristen grund, vad sägs?
Hela Sverige är smittad av rojalistiska sjukan och vi på Doris vill inte vara sämre. Idag fick vi TT Spektras snygga bröllopsmagasin Victoria & Daniel på posten, och inuti hittar man två snygga reportage signerade Doris. Dels är det ett plockjobb med bröllopssouvenirer som Fia gjort:
Sen är det ett träningsjobb från Daniels gym som Anna skrivit:
Tjusigt va?
Jag själv har inte skrivit ett enda ord om bröllopet. Okej, det är inte helt sant, jag har skrivit nån bostadsnotis för Spektra om prinsessinredning och gjort ett hemma hos-reportage hos två trevliga herrar som arbetar för kungen och drottningen.
Men jag är faktiskt rätt tacksam för att jag sluppit kungafamiljsgrejerna. Jag är tillräckligt trött på det utan att behöva jobba med kalaset. Handen på hjärtat tycker jag att bevakningen gått lite till överdrift. Jag menar, tyskarna skickar närmare 300 journalister och idag fick jag veta att Scanpix tar in 30 frilansare och är sammanlagt 40 fotografer som bevakar bröllopet. Och redan nu planerar de allt i minsta detalj, de måste veta när varje fotograf ska gå på toa och exakt vad alla ska fota och var. Galet. Men det blir säkert bra och snyggt i slutändan.
Innan alla tusen och åter tusen bilder och artiklar från bröllopet finns till hands kan ni ju njuta av Doris bidrag till bröllopsskörden. Hemma hos:et kommer i Skånska Dagbladets söndagsbilaga nu på söndag och Spektras bröllopsbilaga når också denna helg 860 000 läsare via 33 landsortstidningar.
..hade de på fältet när jag cyklade till jobbet. Utsikten på fältet mellan Kärran och H-höjden är nästan löjligt varierande under året, den som inte minns hur det såg ut i våras och i vintras kan kolla inlägget om när Globen äts upp.
Själv ägnar jag mig också åt min ljusnande framtid genom att jobba mig igenom de sista veckorna före semestern, precis som Jojo. Har just klippt färdigt ett program till Vetandets Värld om färgblindhet som jag gjort tillsammans med Axel, det ska sändas någon gång i sommar. Strax kommer semesterfirarna Anna och Ines på lunch och vi ska bestämma viktiga saker som vem som ska vattna blommorna och kolla infomailen under sommaren. I eftermiddag ska jag skriva klart en relationsartikel till Skånska Dagbladet på ämnet parterapi, träffade i fredags en av USA:s ledande experter på området, den paranta Sue Johnson.
Så här års hör jag ett litet tickande i skallen hela tiden. Det är min variant av mat- och sovklockan – semester- och sommarklockan. Snart kommer den ha tickat klart och ringa ut för sommarlov, semester och sommarvick på Radio Stockholm. Men tills dess försöker jag stryka så många punkter som möjligt på den här listan varje dag.
Denna vecka ska jag framför allt koka ihop lite huskurer och bli fotad när jag botar mina krämpor med dem och försöka hitta en myntsamlare som vill bli intervjuad av mig. De verkar bara vara tillgängliga på telefon på måndagar och igår var jag inte smart nog att ringa, så vi får se hur det går.
Anna har i alla fall redan sjappat på semester så det är lite tomt här. De närmaste veckorna ska Fiffi jobba en del på P1-Morgon och jag ska gå utbildning på Radio Stockholm. Och Axel är helt uppslukad av ett jätteprojekt han håller på med för WWF och sitt halvtidsarbete som redaktör på IDG. Så det är lite som vi andra också redan gått på semester, fast vi fortfarande har mycket jobb kvar att göra. Men när jag ser min lista på datorn på morgnarna blir jag lite peppad, nu är det inte så många avbockningar kvar innan Skalmanklockan ringer!
I lördags skapade vi en ny tradition hos Doris – knytispicknick för att fira att sommaren är här och att det går bra för oss! Tack, alla ni som kom och hade en massa godsaker med er! Såhär mysigt var det:
…om 50-öringarna var guld. Eller om jag hade samlat in silverfärgade 50-öringar. Tydligen så gick 125 miljoner kronor till spillo när den silverfärgade 50-öringen togs ur bruk 2006, 250 miljoner 50-öringar lämnades aldrig in.
Nu den 30 september försvinner den kopparfärgade varianten och vi kommer bara betala i hela kronor i fortsättningen. Inga 50-örestuggummin eller sura S, nu får vi börja pynta i godisaffären (när jag tänker på saken har säkert inte dessa godisar kostat 50-öre sen 80-talet…).
